Lil' wolfie


She has fire in her soul and grace in her heart

 
 
 
 

Ett återbesök i medeltiden

 
Åh, vi var tillbaka i Visby i helgen!
Det var helt fantastiskt. Jag har bara varit i paradiset när det varit soligt och grönt och tokvarmt tidigare, när rosorna prunkar på stenväggarna och igelkottar kilar fram och tillbaka i de små gränderna. När staden är full av liv och aktivitet.
 
Men jag måste säga, att Visby klarar sig alldeles utmärkt bara sådär. Kalt och grått, lite öde, mer eller mindre tomt på folk, isande vindar - det är liksom sådär strålande fint, så som bara Visby kan vara, ändå. Inte det minsta sorgset eller öde, som jag funderade på att det kanske skulle kännas.
 
Fast att säga att det var folktomt är väl lite av en lögn. Inne på Kapitel, när kvällen lagt sin mörka sjal över hustaken och kylan kommit krypande inpå, då kändes det som att vi spolat tillbaka tiden till vecka 32 och allt var precis som det skulle. Fladdrande eldslågor, mjöd i stora lass, skåååååååååål, personalen som slukar eld och en salig blandning av gamla och nya vänner.
 
En av kvällarna på Kapitelhusgården, när vi åt middag med Elin och hennes pojkvän. Foto: Nevnarien.se
 
Vi var där i knappa fyra dagar och vi hann med så mycket men hade det otroligt lugnt och skönt på samma gång. Vi deltog i invigningen, såg eldshow med TRiX, hängde på Kapitel, gick på föreläsning om hur man höll sig varm på medeltiden, promenerade runt i staden, kikade i de små marknadsstånd som fanns, tittade på tornerspel, käkade på Kapitel, gick på konsert, hängde lite till på Kapitel och så avslutade vi med att gå på bio. Haha, i sann medeltidsanda.
 
Sen i samma ögonblick som vi landade på västkusten igen insåg jag med fasa att jag drabbats av Visbypesten och sen dess har jag legat i sängen och känt mig hemsk. Vilken kontrast va. Men jag lever på minnena från vår ljuvliga snabbvisit i paradiset och längtar, längtar, längtar till nästa sommar. Bara 235 dagar kvar!
 
Det här var mitt första riktiga vinter-medeltidsevent. På somrarna håller jag alltid på att dööööö av värme, men jag är samtidigt en frysekyckling så nu var det spännande att se hur jag skulle fixa kylan. Det gick helt okej, faktiskt! Visst var man lite kall, men jag har ju faktiskt inga direkta vinterkläder så jag fick knåpa ihop av det jag har. Här har jag ett linne, en långärmad t-shirt, thermoleggings, en tunn ylletröja, vanliga leggings, min linnetunika, Jakobs ylletunika samt min hätta. Plus mantel ovanpå alltihop. Nu är det nog dags att börja knåpa ihop en rejäl kaftan, tror jag.
 

We survived because the fire within us burned brighter than the fire around us

 

Fallen Knights return as Great Horses

 
Säg hej till Connys nya värsting-trick!
Det här var vårt andra träningspass och nu sitter det till 100 % - Conny har hajjat att han ska boxa till skölden med framtassarna. Badass level: 10000. ;) Han tycker att det är sååå roligt och även om det ser lite lagom vilt ut på den här bilden, så är han väldigt försiktig när han träffar den. Han är ju killen med koll och jag känner mig helt trygg med att han vet vad han pysslar med så att inte Jakob blir skadad.
 
Nu börjar vi bli rejält sugna på en ny "riktig" photoshoot, med alla våra nya leksaker, konster och utrustning!

My very first, my very own, my very PRECIOUS

 
Här har ni dem - våra snyggingar. Om ni bara visste hur länge jag längtat efter ett svärd på väggen. Och nu har jag plötsligt två som hänger där bredvid varandra, alldeles blänkande och ljuvliga (shinyy and preciousss)!
 
Jag köpte ju mitt (det vänstra) nere hos Patrik, och Jakob hittade sitt på Nidingbane när vi svängde förbi på väg upp till Västerås i förra veckan. Jag tyckte liksom att mitt var snyggt och badass, sen kommer han dragandes med den här värstingen... Haha. Bara klingan är liksom längre än hela mitt svärd! Men jag tröstar mig med att jag ändå aldrig hade kunnat hantera ett sånt jättesvärd. Kan inte ens ha det i bältet utan att det släpar i marken. ;D
 
Båda två är rejäla utan att bli otympliga, perfekt balanserade och känns.. ja, äkta. Åh, äntligen liksom! En garde!

They may take our lives... But they will never take our freedom!

 
I lördags blev det spontan-fotografering med Iso och Jakob. Det började med att vi skulle ta helt "normala" bilder med hästarna.. Sedan blev vi sugna på något med lite mer fantasystuk eftersom det trots allt var Halloween. Så efter lite pinterestande blev resultatet såhär!
 
Lite keltiskt-inspirerat var väl tanken. Vad tycker ni om vargen med tribalmålning då, passar det honom? ;) Hela idén hastade vi alltså ihop på ett par timmar och solen sjönk snabbt medans vi fotade, så bilderna blev väl inte helt fantastiska men roligt hade vi. Och vi gör gärna om det med lite mer förberedelser!
 

You keep me safe. I'll keep you wild.


A storm was coming, but that's not what I smelled. It was adventure on the wind, and it shivered down my spine.


the Secret

 
 
 
 

Sic itur ad astra


Gudahagens Vikingamarknad

 
Mysighets-nivå: Overload!
Jag fick nys om Gudahagen via en bekant som varit där för några år sedan, och när jag såg att det var den här helgen, som jag råkade ha ledig, var jag bara tvungen att dra med mig Jakob och åka ner. Så jag bokade in jobb i Skåne på lördagen och igår, på söndagen, pep vi över till Bromölla, mest nöjda att få klä upp oss igen på det troligtvis sista eventet för säsongen.
 
Och det visade sig vara en hejdundrande avslutning för åh så mysigt där var! Miljön var helt fantastisk, på en liten kulle med ekar och utsikt över vidsträckta åkrar och skogar i horisonten. Det var betydligt större än vi hade förväntat oss och det var riktigt roligt att där var så många marknadsstånd och hantverkare som inte varit på de andra marknaderna vi besökt. Oftast är det ju samma aktörer på mer eller mindre varenda ställe...
 
 
Det här var nog ändå min favorit. Mannen såg så genuin ut och han hade en skatfjäder i filtmössan och när vi visade intresse för hans dryckeshorn plockade han fram foton på alla sina kossor och benämnde dem alla vid namn. Och han sålde ekologiska ägg och betor och pepparrot och allt annat sånt man kan hitta i trädgårdslandet.
 
Mitt på marknadsområdet stod den här skönheten i en liten inhägnad av rep. Hur vacker får man bli egentligen? Jag fick höra att han heter Örn dessutom. Passande namn på en urhäst!
 
 
Där var även många hundar, såklart. Iso som förståeligt nog var aningens trött på att sitta stilla efter ca 50 mil på två dagar var lite stimmig de första ca 100 meterna, men sedan lugnade han ner sig och kom in i marknads-lunken igen.
 
En dam som vi köpte renhornsknappar av hade även dessa fantastiska gunghästar som Iso såklart ville säga hej till. Och en man som stod och berättade om stridstekniker hade två vackra vargar som låg och laddade batterierna i tältet.
 
 
Vi fick många kommentarer på vår klädsel, varg-kommentarerna haglade som vanligt och Isos halsband fick också en del uppmärksamhet. Mycket nöjda satte vi oss i bilen och åkte de tre timmarna hem, och som vanligt är jag nu laddad med inspiration. Vad nästa event blir vet jag inte riktigt, men vi är lite sugna på att dra till Visby på julmarknad...

When the cold wind is calling, and the sky is clear and bright, misty mountains sing and beckon, lead me out into the light. I will ride, I will fly, chase the wind and touch the sky.

 
 
 

Believe in your dreams. They were given to you for a reason.

 
En liten förhandsvisning på de nya bilderna som Miina Anahita tog på oss i förra veckan. De är magiska. Jag steg upp kl 04.20 på morgonen, hämtade Miina på stationen vid 05.10 och kl 06.15 gick vi upp mot skogen för att fotografera i morgonljuset. Och oj vad det var värt det! Vi körde dessutom med färgade rökpatroner, något jag varit lite skeptisk till förut... Men som visade sig verkligen vara kronan på verket här i vår lilla ljung-glänta ute i skogen.
 
Så ja, stay tuned för resten.. :) På den här bilden ser ni också det nya tillskottet till Leias träns; ett hackamore. Skänklarna är flera år gamla och alldeles böjda och fula, men jag har beställt nya som ska byta ut dem. Så roligt att kunna använda hennes fina träns numer även utan bett! För närvarande håller jag på med ett träns till Conny också, lite nättare och diskretare än det här men som jag tror kommer passa honom perfekt.

She was beautiful. But she was beautiful in the way a forest fire was beautiful.


My soul is in the sky


Tillbaka i nutiden



I fredags lämnade vi Visby och svidade om från handsydda linnekläder till kostym och högklackat snabbare än blixten. Jakobs systers bröllop stod på schemat så även i år blev det en aning kortare medeltidsvecka än önskat. Men men; som alltid - next year!

Med mig från paradiset har jag lite nya smycken, pärlor till min hängselkjol (kan någon förklara varför det heter kjol när det är en klänning..?), kniven med hornhandtag som jag velat ha så länge, en superhäftig handsmidd hovkrats, spännen och ringar till hantverk samt lite vadmal. Näst ut på listan är att sy en hätta! Så himla praktiskt plagg och snyggt dessutom. Läs noga nu och förundras: Jag ser fram att börja brodera på den.

...

WHAT. Nä. Det kan inte stämma. Jag-broderar-inte. Men jo tametusan. Nu ska det bli vikingbroderi och det kommer bli GRYMT!!!

Vet ni vad. Jag plockade inte upp min kamera en enda gång i Visby, så jag har inga fancy bilder att bjuda på. Ingenting på mina olika kläder eller frisyrer eller smycken, ingenting från marknaden, ingenting från några föreställningar. Men det är ok! Bilderna finns inom mig och det räcker. :) Tack alla gamla och nya vänner för en fantastisk medeltidsvecka!!


Êl síla erin lû e-govaned vîn

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
De sista bilderna från förra sommarens fotografering med Miina. Jag är så glad i dem allihop!

Sen sa det krasch



Gårdagens look. Jag har velat ha en till klänning till Visby, för med tanke på att det var cirkus trettio grader varmt förra året kände jag att det skulle bli lite väl varmt att promenera omkring i dubbla klänningar varav den ena är ylle.
 
Så jag slängde ihop denna här kreationen förra veckan, och trots allt blev jag nöjd! Det är så mycket mugglar-stil på den så det är inte klokt, med inte en enda handsöm och dragkedja (!) i midjan. Men den sitter riktigt bra och blev snygg!
 
Just nu är jag lite krypling... Jakob och jag tränade på ett nytt akro-lyft igår och jag föll rätt på armen. Kan inte riktigt använda den som jag borde - tror den gick ur led, känns som det... Hurra för mig!! Men men, shit happens. Här är en bild från igårkväll när Jakob körde lite eldshow nere på stranden. :)
 



There is a legend; that fallen knights return as great horses

 
Så här är det då - tränset från mina drömmar. WOW!!! vad jag är glad i det. :D
 
Gudarna ska veta att jag inte hade det lätt under skapandet av denna goding... Jag har sytt skölden fel och fått sprätta ett antal gånger, nitat fast ett spänne åt fel håll (och att öppna upp en nit är inte det enklaste man kan göra), sluntit med kniven på flera läderbitar och därmed gjort dem oanvändbara, glömt att spegelvända designen och plötsligt suttit med två "vänsterskor", färgat med fel färg OCH så vidare...
 
Men allt blod, svett och svordomar lönade sig tillslut för jag lyckades färdigställa det och det blev så BRA! Och det gör Leia en sån enorm rättvisa, det plockar fram alla hennes finaste drag! Och det blev en alldeles perfekt ton i färgen och aaahhh - ni får stå ut med en liten bildbomb (det kommer dessutom fler bilder i ett annat inlägg...) för jag är KÄR i detta träns. Och att JAG skapat detta, det går inte att förstå!
 
 

Tidigare inlägg