A storm was coming, but that's not what I smelled. It was adventure on the wind, and it shivered down my spine.


Stories from the core of our souls

 
 
 
Längtan brinner stark i hjärtat på mig. Det här är inte bara att klä ut sig och fotograferas i några timmar; det här är att för en kort stund komma Hem. Att ställa av sig kogret, svepa in sig i manteln och luta ryggen mot ett träd. Känna regnets kristaller mot huden. Det är lätt att drömma sig bort. Till en avlägsen tidsera, ett mytiskt land. Långt bort från gummidäck och avgaser, en plats där grönskan har överhanden och människan är blott en tjänare av universum.
 
Jag bär den alltid med mig - hemlängtan till platsen som inte längre finns...

Ae ú-esteliach nad… estelio han… estelio ammen.

 
 
 
 
 
 
Foto: Miina Anahita. Facebook/Hemsida.
 
 
If you trust nothing else… trust this… trust us.

Nauthannen i ned ôl reniannen

 
 
 
 
 
 
 
 
I thought I had strayed into a dream...
 
  
I somras var det dags att gro alvöron och gå in under mitt alter ego Caladhiel igen.
Vi fick besök av Miina Anahita, som skulle fotografera oss inför ett sagoprojekt. Som jag har längtat efter att få visa er dessa bilder! När jag såg galoppbilden tappade jag andan, och valet var självklart att den skulle få hamna på min vägg i stort format. Wow!
 
Om det är nååågot jag ska klaga lite på, så är det att jag vid den tidpunkten bara hade mina fem löjliga pilar med plastnockar och olindade fjädrar. Det hade sett så mycket häftigare ut om kogret var fyllt med mina stora egengjorda pilar! - ... men det där är nog en sån detalj som bara jag själv tänker på. :) I övrigt är bilderna helt perfekta! Och det här är bara ett smakprov, det kommer måååga fler...
 

Some are magic, and others are just the illusion of it

Kan jag först och främst bara få klaga lite på den här obligatoriska mobilvyn som blogg.se ställt till med? Jag har fixat designen så att det ska gå bra att läsa även från en telefon, vill inte alls ha den här fula designen man fått nu... Så, kan vi komma överrens om att alla läser min blogg från en dator hädanefter..? ;)
 
Hehe - verkar som att man nu kan välja om man vill ha mobilvy eller inte. Perfekt!
 
 
Idag åkte jag ut till havet för att ta lite bilder, men där var det så extremt blåsigt och otrevligt att jag snabbt skuttade in i bilen igen. Min älskade varg har gått och skadat sig och får gå på exakt noll promenader för närvarande, så för hans del handlade det mest om lite miljöbyte. Men han var inte heller särskilt road av att behöva gå kopplad och inte få härja fritt som han bestämmer själv.
 
Så motivationen ligger väl inte på topp, det kan jag inte påstå. Långturerna med häst och hund djupt ut i skogarna har varit min drivkraft på sistone, så nu när Iso inte får följa med är det inte alls lika kul. Men idag fick jag något som verkligen piggar upp. Förra året i april hade jag och Zandra en fotografering i vitsipporna och nu har jag äntligen fått lite bilder. Åh vad jag älskar dem!! Speciellt den här nedanför... Vilken sagohäst jag har.
 
Jag har tänkt byta ut tavlorna på Conny som hänger i mitt sovrum mot ett par andra, och var ganska säker på vilka bilder jag skulle välja. Men nu är jag plötsligt inte alls säker längre.. haha. :')
 
Alla dessa bilder är alltså tagna av Zahlo Foto.
 

You were wild once - don't let them tame you


You know all those things you've always wanted to do? You should go do them.


Pilverkstad

 
Jag har gjort egna pilar! Jag! Med tummen mitt i handen!
Undrar fortfarande lite hur det gick till egentligen. Men tänker man på att jag fick allt material köpt och levererat till mig, har arbetat nonstop de två senaste dagarna och varannan minut skrivit "hjääääälp..." till Jakob i Australien, då kanske det inte är helt omöjligt att förstå.
 
Är faktiskt riktigt nöjd. De blev galet mycket bättre än jag kunnat ana. Det var riktigt kul att få designa fjädrarna och det blev såklart lite alvinspirerat. Kunde inte låta bli att gå over the top med en av pilarna och göra den lite extra spejsad. Kanske inte helt perfekt funktionellt sett, men jäkligt snygg.
 
 
Var ute och provsköt för första gången nu ikväll. Orkade inte släpa fram måltavlan, utan körde ett par långskott. De flyger i alla fall. ;) Det återstå att se hur bra de är att skjuta prick med dock, men det ska nog gå bra.
 
Blir så glad varje gång jag ser mitt snygga koger som verkligen fått sig ett lyft med alla nya pilar! Nu kommer det helt klart till sin rätt. Har ett par pilar kvar att göra, men jag har fått slut på lite material... Är nog inte helt fel att ta en paus, för nu drömmer jag nästan om att klippa fjädrar och såga nockar.. ;)
 

Raise, aim, shoot

 
Min bågskytte-erfarenhet är typ den här: Sköt långbåge på Öland för två somrar sedan men minns ingenting av det, köpte en båge i vintras och har skjutit i min ensamhet sen dess. Med andra ord är det ett under att jag ens får iväg pilen med tanke på att jag aldrig haft någon som visat mig hur jag ska göra. Så det var himla kul att skjuta med Jakob, som faktiskt har en aning om vad han pysslar med.
 
Min båge är på #29 dragvikt, bra att börja med och lagom till beridet bågskytte. I början tyckte jag att den var vansinnigt tung att dra, men har nu vant mig och tycker att den är lätt att både dra och hålla spänd.
 
Sen fick jag prova att spänna Jakobs långbåge, som ligger på #75. Det var inte det kraftfullaste momentet i mitt liv. Jag kunde helt enkelt inte dra mer! När jag sedan gick tillbaka till min egen båge kändes den ju fånigt lätt... Ja, tills vi skulle skjuta igen dagen därpå. Då var min arma axel så mör att jag inte ens pallade spänna min fjuttiga båge ordentligt. Seriöst Norah, skärpning, dags att bli lite mer vältränad kanske...

I'm restless. Things are calling me away. My hair is being pulled by the stars again.

 
Jag har velat kunna göra "sidoflätor" på mig själv så länge jag kan minnas. Har alltid varit sjukt dålig på frisyrer, så när jag plötsligt lärde mig att göra inbakat på mig själv var det stor skräll. Men sen tog det stopp... Är så jäkla otålig också - det ska funka direkt!! Och så lite perfektionist-drag på det så har vi kombinationen till att aldrig bli nöjd med något.
Men så testade jag häromdagen och plötsligt bara kan jag. Skumt... Men jag klagar inte.. ;D
 
På fredag sticker jag till Söderköping för en liten dos medeltid över helgen. Tjohoo! Allt flyter faktiskt på ganska bra för närvarande.

Archeress

 
Med milsvida utsikt över vidderna. Talandes historier om forntida dar reste sig uråldriga gravstenar upp ur det karga gräset, sträckta upp mot skyn likt de gjort i hundratals år. När vi under vår vandring närmade oss krönet på åsen blandades ett annat läte med vindens vinande - ett ekande skri över dalen. Det hörde till en häst vars konturer syntes mot den mullrande himlen bakom honom. Han ruskade på huvudet så att manen dansade med vinden och med ännu ett skri galopperade han på åsryggen bort mot sin flock. Min mantel fladdrade och hjärtat fylldes med äventyrslust då jag betraktade hur hästarna rörde sig in och ut mellan de vindbitna buskarna på sluttningen. Som graciösa och livfulla schackpjäser mot ett bräde av ljung och myrlilja och hedbuskar. Frid.

Vad hände med bågskyttet?

 
Ja nu har det varit lite tyst om bågskyttet ett tag. Av en simpel anledning - jag har inte skjutit en enda pil. Det har liksom bara inte blivit av, annat har kommit emellan. Dessutom är det lite bökigt med vart jag kan skjuta, min måltavla har kapitulerat och på fältet där mina "skjutbalar" står är det så himla blåsigt. Jag är redan av med en pil så har nu bara fem kvar - och dem vill jag inte skjuta bort.
 
Häromdagen var jag och hästarna modeller för ett projekt och då fick bågen vara med på ett litet hörn. Det märktes att jag inte skjutit på ett tag, kan jag säga. Kroppen blev helt slut av att hålla den spänd, pilen lydde inte alls och mina dragfingrar tappade känseln för flera dagar framöver. Men det var ganska kul på ett sätt, för det bevisar ju ändå att jag utvecklades helt enormt under tiden då jag var lite mer aktiv!
 
Jag blev i alla fall väldigt sugen på att sätta igång igen, så så snart värmen lagt sig får jag nog försöka hitta en lösning.

Within you there is a stillness and a sanctuary to which you can retreat at any time

 
Som jag har bråkat med det här filmklippet. Under en lycklig period i mitt liv hade jag Adobe Premier att redigera filmer med, men det programmet har nu slutat att fungera. Så jag är fast med Movie Maker, och jag är full av avsky. Haha... Efter att ha suttit ett par timmar och redigerat, för att sedan lägga upp det på youtube, bara för att upptäcka att stora delar av filmen blivit helt svart... Då var det nära att jag hämtade bågen och satte en pil rakt in i datorskärmen. Men efter en god natts sömn var grejerna lite mer samarbetsvilliga tydligen.
 
Jag är inte direkt Legolas-kvick när jag ska ladda om med en ny pil, haha...

She always had that about her, that look of otherness, of eyes that see things much too far, and of thoughts that wander off the edge of the world

 
Då jag nu går med ett skadat knä som hoppade ur led i lördags (varpå friska knät också börjat gnälla eftersom jag kompenserar över på det) och Iso även han blev halt igår, har jag inte varit på mitt mest strålande humör. Rida vågar jag inte då allt annat än rakt ben känns ostabilt och ut och härja i skogen kan vi inte då vargen måste ta det lugnt. Ingen motivationsboost direkt.

Men idag sken solen så efterlängtat så jag sysselsatte mig med något som inte kräver rörelse eller böjda knän - bågskytte! Det var ett tag sedan jag bara stod och tränade på tekniken, så det var härligt. Dessvärre har min måltavla kapitulerat, så tillsvidare får jag skjuta på ett par gamla ensilagebalar istället. Det funkar det med - nästan bättre än tavlan... - men jag drömmer om en riktig halmtavla...
 
I vilket fall hade jag en riktigt bra känsla idag och pilarna satte sig tätt ihop varje omgång. Ja, förutom när den starka vinden tog tag i en av dem, skickade den över balarna och långt iväg på fältet. Spårlöst försvunnen. Attans, inte igen...
 
 
Det är verkligen rofyllt att bara stå där med vinden som sliter i håret, solen mot kinden och bågen i händerna. Då trivs jag. Mina tre vackra hästar stod dessutom på andra sidan ån och betade fridfullt - om jag la huvudet på sned och kisade kunde jag nästan låtsas att jag var i Rohan. ;) Det vore något...
 
Jag som är en sådan drömmare råkar ofta ut för att småsaker får tankarna att fladdra iväg på äventyrslystna vingar. Ett armband påminner om en rustningsdel, små flätor i vindslitet hår berättar sagor om vikingar, en mur i skogen vittnar om svunna tider... Det vore väldigt intressant att betrakta mina tankegångar utifrån någon gång - undrar om man hade hängt med?!
 

Kan jag inte vara bäst ska jag i alla fall vara snyggast

 
När det låg en liten lapp i brevlådan att det kommit ett paket till posten, blev jag genast spänd. Men inte kunde det väl vara... Men JOO! Mitt koger! Hela vägen från Ukraina!! Jag väntade mig det inte på länge än, så detta var verkligen en trevlig överraskning.
 
Egentligen rekommenderas höftkoger för beridet bågskytte, och det är säkert mycket mer praktiskt och smidigt. Men det skiter jag i. För kan jag inte vara bäst, ja då ska jag i alla fall vara snyggast! Och det blir jag lätt med det här kogret.
 

In his eyes shine stars of wisdom and courage to guide men to heavens

 
Conny må vara liten och lurvig men på insidan är han en av de starkaste och största individer jag vet. Vår väg har varit krokig men han har hängt med mig i ur och skur, och höjer nu inte ett ögonbryn åt alla mina konstiga idéer. Jag kan helt enkelt inte föreställa mig hur det vore att leva utan honom.
 
En tanke som slog mig idag när vi flöt fram över fältet, var att det inte riktigt känns som ridning när jag sitter på honom. För jag sitter trots allt inte riktigt honom, utan det är snarare som att vi smälter samman till en enda varelse. Vi är väl helt enkelt på god väg att utvecklas till en kentaur... ;)
 
Har man hållt ihop i knappa tio år får man vara så fåniga att man till och med har matchande frisyrer. Den keltiska knuten gjorde sig strålande även i Connys svans, tycker ni inte..?
 

Hear these words, hear the rhyme. Heed the hope within my mind. Send me back to where I'll find, what I wish in place and time.

 
Min vackra, ståtliga krigshäst. Under dagens visit hos hästarna kunde jag inte undvika att gång på gång säga till mig själv "jäklar vad fräck hon är". Leia är speciell och udda och knasig på många sätt och vis men samtidigt är hon en ovanligt häftig och cool häst. En stridshäst från forna tider. En dröm som blivit sann.
 
Idag fick hon bekanta sig med bågskytte och det var något av en upplevelse. Mer om detta går att läsa här. Kort sagt har vi lite att jobba på innan vi kan dundra fram som Merida och Angus och skjuta pilar i skogen. Men en dag... Tornerspel vore ju också hur roligt som helst att testa på - det tror jag skulle vara mer i Leias smak...
 
Mitt koger är för närvarande väskan till stativet, haha. Man får improvisera lite. Men jag längtar efter det dösnygga kogret jag beställt, orkar knappt vänta på det!

Bullseye!

Min måltavla är klar! Den blev precis som jag hade tänkt mig och verkar fungera jättebra. Så nu har jag fått testa mina skills på riktigt. Första pilen flög över tavlan, men det är bara att ladda om och ge det ett nytt försök... Bam..! Bullseye!
 
Vi kan ju i två sekunder låtsas att det inte var nybörjartur. I vilket fall var det himla kul att få skjuta lite "på riktigt", äntligen. Jag sköt pil efter pil och försökte få grepp om siktet. Det är verkligen inte lätt... Ibland kände man att man verkligen fått kläm på det och pilarna satte sig en efter en i och runt pricken, för att nästa omgång hamna hur som helst över hela tavlan. Men kul, det är det! Och nu har jag ju alla möjligheter att träna, så jag ska nog få ordning på detta så småningom.
 
Låter det inte helt ljuvligt när pilarna träffar tavlan? Tack till pappa Kohle som tog min idé och förverkligade den!
 

Tre ord - åh vad snyggt


Mathilda Ahlberg

 
Torsdag förra veckan fick vi besök av fotografen Mathilda från Ulricehamn. Hon hade sett bilderna på oss med bågen och ville komma och fotografera oss till ett projekt - och självklart tackade jag ja. Bilder är alltid roligt.
 
Conny var given att ha med, eftersom han är den enda jag kan rida fullkomligt med sitsen vilket är fördelaktigt när man har en båge i händerna. Självklart måste man inte kunna rida utan träns för att hålla på med bågskytte, men jag som fortfarande är så ny på det tycker det är skönt att slippa tänka på vad hästen pysslar med. Conny är en cool kille helt enkelt!
 
Conny är också en vit häst. Och vita hästar är mer eller mindre ökända, såväl hos andra hästar som hos människor. Andra hästar skyr dem ofta därför att de avslöjar flocken med sin väl synliga färg, och vi människor... Ja, låt oss bara säga att majoriteten av vita hästar verkar älska att göra sig så o-vita det bara går. Conny är inget undantag.
 
Efter snart tio år med en vit häst borde jag väl ha lärt mig. Men efter en period med snö vänjer man sig imponerande snabbt vid att hästen är mer eller mindre ren, eftersom det inte finns någon lera att bada i. Nu var det bara som så, att jag inte riktigt ställt om till att vi hade lera igen. Så jag dök upp hos hästarna en halvtimme innan Mathilda skulle komma, så att jag skulle ha lite tid att göra i ordning Conny.
 
 
När jag var ungefär en kilometer från stallet och fick syn på Conny i hagen, förstod jag snart att det inte riktigt handlade om att "göra i ordning" Conny, utan att det snarare skulle krävas.. ja, en högtryckstvätt till exempel. Han var helt enkelt svart. Härlig, blöt, klibbig, svart lera täckte honom från topp till tå och jag insåg att jag inte hade tillgång till ens den allra ynkligaste vattenstråle.
 
Vi behöver inte gå in närmre på vad jag tog mig till (men låt oss säga att jag först spenderade fem minuter åt att bara stå med armarna i kors på ett par meters avstånd och ett ansiktsuttryck som sa ungefär "really..?!") men det vore en överdrift att påstå att han blev ren. Jag fick helt enkelt presentera en sketen, luddig och lite halvfet ponny. Gratulerar till mig.
 
Som tur var låg fokus för en gångs skull inte på hästen, utan snarare på bågen. Och Mathilda lyckades verkligen skapa fina bilder!
 
Alla bilder i detta inlägg är alltså fotograferade av Mathilda Ahlberg → www.mathildaahlberg.se. På hennes hemsida ser ni fler av hennes bilder, kika in vetja!
 

Tidigare inlägg