She has fire in her soul and grace in her heart

 
 
 
 

Snyggare svärdsskidor har aldrig skådats

 
Min väpnare är tuffare än din väpnare.
Här har vi dem då, de färdiga svärdskidorna! Eller, nästan färdiga i alla fall. Det ska på remmar för att kunna hängas i bältet, och så ska vi väl göra speciella bälten också. Men grundjobbet är ju gjort i alla fall! Och vi är så jäkla nöjda.
 
Jag måste verkligen säga ett stort tack till Jakob, för all hjälp och alla idéer! Jag har gjort allt arbete (utom träkärnorna) själv, men jag hade verkligen inte lyckats bygga ihop det här utan honom. Och tack för att du tar det med sådan ro när jag flippar ur eller drappas av en frustrations-jag-går-och-dränker-mig-dipp. Hehe.
 
Det enda som är lite synd är ju att jag nu inser att jag måste klä om handtaget på svärdet också, för att matcha bättre. Fast visserligen, det kan ju bli rätt kul det också...
 
Så här är de - the most epic scabbards evvaahhh!
(ja, det finns ett oblygsamt mått belåtenhet där)
 

Skapandet av svärdsskidan

 
Alltså vet ni vad vi har gjort?
Titeln och bilden här ovan kanske eventuellt redan lett er in på rätt spår, men ja, det stämmer, vi har gjort varsin svärdskida! Med träkärna och allt! Träprylarna är helt och hållet Jakobs förtjänst, det är han som köpt trä och måttat och karvat ur dem och limmat ihop och allt. Där uppe ser ni Jakobs skida helt klar, och så min som hade själva formandet av utsidan kvar att göras. Schjukt schnyggt, intesant?!
 
 
Så snart träkärnorna var klara kunde vi måtta omkretsen och skära ut lädret. Sedan det roligaste av allt - designa! En sån här hästfläta har jag ju gjort tidigare på min knivskida och jag tycker det är så snyggt att jag bestämde mig för att kallhjärtat kopiera mig själv. Fast vara lite mer noggrann och detaljerad den här gången.
 
Sen mitt i allt när jag suttit i ett par timmar och slitit mitt hår i frustration över att få flätan jämn och hästen att se rå ut men inte för rå men inte heller alldeles för ponnyig, så insåg jag att jag glömt det där med hur jag ska hänga svärdet i bältet. Det vill säga, att jag kanske inte kunde ha flätan där jag tänkt mig och därmed behöva sätta den längre ned på skidan, vilket skulle innebära att jag behövde rita om hela jäkla spektaklet. Jag kanske verkar som en balanserad person som tar det mesta med ro (eller så uppfattas jag inte alls som sån, vad vet jag) men när jag kommer på att jag klantat mig med sånt här, då blir jag fan purken. Riktigt lack till och med.
 
Efter att ha skällt på mig själv i någon timme, och efter att Jakob försökt komma med konstruktiva lösningar för hur jag kunde förminska det jag redan ritat, så utbrast jag "Näevetduvad, det får fan lösa sig!" och så satte jag mig och skar ut min vackra ponnyfläta i lädret. Det fick bli som det blev.
 
 
 
När man skurit alla linjer är det dags för det bästa i processen - att börja leka med stämplar. Att se sin kreation få liv ur lädret, med skuggor och upphöjningar, det är häftigt det. Plötsligt var jag inte purken längre. SÅ SNYGGT!!
 
 
Det där var ju visserligen bara en liten del av skidan. Jag hade fortfarande en stor del kvar att göra och jag tänkte inte lämna många tum odekorerade! Jag bannade mig själv lite över att jag gjort ett så "slutet" mönster upptill, för det skulle bli svårt att väva in något där. Men jag var för nöjd med hästen för att bli nämnvärt irriterad på mig själv.
 
Tillslut blev det ytterligare en fläta. Och så följde ungefär ett dygn av velande innan jag kom på hur jag skulle göra i mitten. Skulle jag sätta dit några nitar? Låta bältesremmen vara enda dekorationen? Punsa någon typ av sol?
 
Till slut väckte min mor idén om någon form av keltisk knut, och så fick det bli. Det var precis den lilla detaljen som fattades för att göra skidan komplett!
 
 
Det var ett nervöst ögonblick att sätta färg på spektaklet, men jag hade inget att oroa mig för. Det blev hurjäklabrasomhelst. Sedan återstod bara att nita fast hällor för bältesremmarna, slå hålen och börja sy. Det var också lite smånervigt, eftersom jag inte visste om mitt mönster skulle hamna alldeles på sniskan eller om lädret rent av inte skulle nå runt träkärnan.
 
Sååå... Hur blev det då?
Ja.. To be continued...

Flaskhållare

 
Igår blev jag plötsligt träffad av en kreativitets-blixt! Jag var tvungen att göra något! Så efter lite klurande och pinterestande kom jag fram till att en flaskhållare är något jag kan ha nytta utav. Jag är så dålig på att ha med mig vatten när vi är iväg på marknader, så kan jag hänga en flaska från bältet borde det bli lättare. Och då, självklart, ska man göra det med stil. ;)
 
Jag är lite mättad på vikinga-grejer och har på sistone känt mig mer dragen till medeltid. Och så var jag sugen på att testa att jobba med olika färger och pensla på. Så då blev det en sån häringande. :) Jag var SJUKT nöjd när jag hade skurit ut och började banka!! - Vilken konstnär du är, Norah! tänkte jag medan jag höll på. Sedan drog jag fram färgerna och började måla... Haha katastroooooof. Min fina hjort blev plötsligt en hemsk demon med nattsvarta ögon. :((
 
... Men nu har jag börjat vänja mig. Och jag skar lite i den svarta färgen för att i alla fall få lite blänk i ögonen, och då såg det bättre ut. Så överlag, med tanke på att det här är HELT olikt allt annat jag gjort, så får jag ändå säga att jag är ganska nöjd!