Nya Zeeland del sex

 
Dagen efter ankomsten till Queenstown startade äventyren. Först ut stod en ridtur. Hur många gånger har jag inte drömt om att utfoska sagolandet från hästryggen... Det var en must-do! Och visst var det något extra. Titta bara! Jag fick låna snälla Chappers rygg för ett par timmar och galopperade längs med bergskedjan och vadade genom de turkosa floderna. Helt ljuvligt.
 
Bilderna är kanske inte tip top, men landskapet är för vackert för att jag ska kunna låta bli att dela dem. Lite annat än Bräckan i Fjärås det, haha!
 
 
Sedan blev jag sjuk. Yrsel, huvudvärk och allmän seghet. Yeeaaayyy, precis det man längtar efter när man ska... hoppa bungy jump.
 
Det där är en sån sak som jag aldrig ens övervägt att göra. No can do. Nope. Inte alls. Jag är inte höjdrädd, men känslan att falla... Fruktansvärt. Jag hoppade fyra meter från en klippa ner i havet en gång och det krävdes all min viljestyrka för att förmå mig att göra det. Lägg sedan därtill att jag har väldigt lätt att svimma när jag blir runtkastad och speciellt med huvudet neråt, och att jag absolut inte kan lita på att min kropp håller sig hel i alla lägen. Med andra ord som klippt och skuret för ett bungy jump. ;)
 
Men någon gång i höstas sade den lilla rösten i bakhuvudet till mig att man borde hoppa när man är i Nya Zeeland. I Queenstown finns ju till och med världens första hoppställe. Så jag bokade och tänkte att jag kan ju alltid ångra mig sen. Det var en hel del velande när jag låg där på hotellrummet efter ridturen, yr och eländig. Men jag bestämde mig, för jag kunde inte stå ut med besvikelsen jag skulle känna över mig själv om jag backade ur.
 
Och vet ni? Jag var inte nervös, alls. Inte minsta lilla antydan till hjärtklappning eller second thoughts. Så snart jag bestämt mig var jag bara inställd på att hoppa. Och det var så kul. Åh, så roligt. Jag ville göra det omedelbart igen!
 
 
Hade det inte varit för min enorma åksjuka som jag skrivit om tidigare hade jag lätt velat hoppa fallskärm också. Jag blev något av en adrenalinjunkie tror jag! Annat roligt vi gjorde i Queenstown var att köra luge, vilket är ungefär som att köra GoKart fast man har ingen gas utan rullar bara nerför berget. Också vansinnigt roligt och fruktansvärt barnsligt!
 
Det blev även en tripp ner till Te Anau och Milford Sound. Vi fick se vattenfall, sälar och ett helt stim (Flock? Hjord? Grupp? Gäng?) med delfiner som simmade förbi båten. Den synen är alltid lika mäktig.
 
Vackra Queenstown.
 
Jakob och jag gick även en vandring i bergen ovanför Queenstown sista dagen. Det var verkligen en dröm som blev sann. Den klassiska bilden av Nya Zeeland för mig är höga berg, gult gräs och en smal bergskam och jag ville verkligen uppleva det. Men under resan hade jag bara ("bara") åkt genom frodiga berg eller sett det gula gräset från bilen. Vi hade även planerat en långvandring på en av Nya Zeelands "great tracks" men den dagen var jag jättesjuk och fick stanna på hotellet. Så när vi nu klättrade och klättrade och vandrade och vandrade och plötsligt kom upp på precis en sån vy... Då blev jag ordentligt starstruck och kunde inte riktigt finna orden.
 
Wow. Bara... wow. Vilken avslutning på äventyren i Nya Zealand. Jag ska definitivt tillbaka!
 



Kommentera inlägget här:



Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)


URL/Bloggadress:


Kommentar: