Datorade

 
Gatorade har ni säkert hört talas om, ni vet, sportdrycken. Men hur är det med... Datorade?
 
Datorade består av två ingredienser - dadlar och vatten. Inget mer, inga konstigheter. Kärna ut ca 15 dadlar, tillsätt ca 0,5 l vatten och mixa tills det blandats väl. Självklart kan man ändra proportionerna precis hur man vill; fler dadlar med mindre vatten ger en krämigare dryck och färre dadlar med mer vatten blir tunnare. Oavsett hur man gör det får man en söt, len, vegansk energidryck som är förvånandsvärt mättande. Och alldeles, alldeles underbart god...

Vikingainspirerad tunika

 
Yes, den är klar! Typ. Här ser ni vad jag lagt blod och svett och svordomar på den senaste tiden. Jag ville ha en vikingainspirerad överdel och det började väl som någon form av kortärmad t-shirt. Sedan blev den långärmad istället. Och så fick den knäppning framtill och band längs sömmarna... Så det blev ett lite större projekt än jag hade planerat först, men jag är faktiskt riktigt nöjd! Jag lärde mig ju att sy i förra månaden när jag skapade vikingaklänningarna och det här är det första jag gjort på helt egen hand.
 
Det är några justeringar som ska göras, några spännen ska flyttas och eventuellt syr jag in den lite till i svanken. Men annars - äntligen färdig! Då får vi se vad nästa projekt blir...
 

Köpenhamns Medeltidsmarknad

 
Nu slår vi även internationellt!
Haha. I helgen besökte vi Köpenhamns Medeltidsmarknad och det var fantastiskt trevligt. Ett riktigt stort område, många utställare, fina miljöer och alldeles lagom mycket folk. Medans vi letade oss från bilen fram till själva marknadsområdet blev vi flera gånger tillfrågade om vart man skulle ta vägen, då vi tydligen såg ut att ha koll på läget i våra dresser. Det brukar ju överlag vara så att man bara kan följa linneklänningarna och långskäggen om man inte vet var man ska ta vägen, men här var det faktiskt annorlunda. Inne på marknaden var det såklart många utklädda slash uppklädda, men inte alls som här i Sverige. Intressant!
 
Jag hade tillåtit mig själv att verkligen våga "slösa" den här gången, köpa om jag såg något jag ville ha och inte hålla på och vela. Men med mig hem har jag faktiskt inte mer än en enda armbandsring prydd med två varghuvuden. Plånboken klagar inte - fast jag vill ju egentligen börja "blinga" min outfit lite mer! Men nåja, det kommer, det är ju bättre att vänta tills man ser något man verkligen vill ha.
 
 
Iso gjorde succé som vanligt. Varg-kommentarer, Game of Thrones-referenser och många, många klappar haglade vanan troget över honom. Jag är SÅÅÅ nöjd med honom! Han har faktiskt varit lite smådryg att ha med sig på såna här event på sistone, bröstat upp sig och spelat machohanne. Men inte idag. Han hade stenkoll på mig, passerade värdigt alla hundar utan mer än en blick och har varit lugn och fin hela dagen. Så härligt!
 
Åh ja, historien om Linas klänning. Hon hade ingen, så vi bestämde att vi kunde få ihop en dagen innan vi åkte. Så jag kom ner till henne i Ängelholm i fredags, konstaterade att vi fick skapa en ny mall på plats och sedan började sömnaden. Mellan 11-23 körde vi non stop och det gick, faktiskt! Det är kanske inte den mest välgjorda klänningen i världshistorien men den håller ihop och den passar och med rätt accessoarer ser det inte helt pjåkigt ut. Iso inveg den ordentligt åt Lina genom att kissa på den det första han gjorde när vi gick ur bilen i Danmark. Haha, jag tror jag dör... Han siktade faktiskt på ett träd dock.
 
Jag passade på att skjuta lite båge. Andra gången med långbåge - men det gick kalas. Han trodde inte på mig när jag sa att jag skjutit ett par gånger förut, hehe... Kände att det är bättre att sänka förväntningarna ordentligt än att klampa in och låtsas att jag kan. Tänk om jag hade missat helt, liksom.
 
Vackra fågel! Man kan ju diskutera det här med att ha fåglar i koppel och dessutom på marknadsplatser, men åh... Jag blev helt starstruck när jag såg denna mäktiga hona.
 
 
Tack för dagen, Danmark! Då får vi se när nästa marknad blir - jag är lite sugen på Hova Riddarvecka...

Ae ú-esteliach nad… estelio han… estelio ammen.

 
 
 
 
 
 
Foto: Miina Anahita. Facebook/Hemsida.
 
 
If you trust nothing else… trust this… trust us.

Mitt första läderhantverk!

 
Jag är en enorm självkritiker och perfektionist på många sätt. Ska jag göra något vill jag att det ska bli som jag tänkt mig annars vill jag inte göra det alls. Detta sätter ju käppar i hjulet på flera plan kan man säga... Och det är just det som hållt mig från att göra många av de saker jag velat kunna göra. Typ sy eller arbeta i läder.
 
Men nu har jag ju faktiskt lyckats sy hela två klänningar och förra sommaren gjorde jag en hel hög med egna pilar utan någon som helst hjälp. Så jag har helt klart vågat börja utmana mig själv mer på det kreativa planet!
 
Och nu har jag börjat arbeta i läder också. Med en slö kniv och alldeles för få verktyg knåpade jag samman detta pannband. Designen gjorde jag i vintras någon gång och jag har längtat efter att få ner den i läder! Så därför var jag bara tvungen att testa, trots att jag som sagt inte hade de redskap som egentligen behövs.
 
Jag ser ju själv att det ser fruktansvärt ut. x) Och den jag är som person vill egentligen inte alls lägga ut det här för omvärlden att se. Men! Jag har ju lovat mig själv att dokumentera min kreativa resa och här är början. Snart får jag hem fler verktyg och då ska jag börja bygga på ett helt träns. Göra om pannbandet, fixa en nosrem, designa sidostycken.. Mmm det blir kul!

Nya Zeeland del sex

 
Dagen efter ankomsten till Queenstown startade äventyren. Först ut stod en ridtur. Hur många gånger har jag inte drömt om att utfoska sagolandet från hästryggen... Det var en must-do! Och visst var det något extra. Titta bara! Jag fick låna snälla Chappers rygg för ett par timmar och galopperade längs med bergskedjan och vadade genom de turkosa floderna. Helt ljuvligt.
 
Bilderna är kanske inte tip top, men landskapet är för vackert för att jag ska kunna låta bli att dela dem. Lite annat än Bräckan i Fjärås det, haha!
 
 
Sedan blev jag sjuk. Yrsel, huvudvärk och allmän seghet. Yeeaaayyy, precis det man längtar efter när man ska... hoppa bungy jump.
 
Det där är en sån sak som jag aldrig ens övervägt att göra. No can do. Nope. Inte alls. Jag är inte höjdrädd, men känslan att falla... Fruktansvärt. Jag hoppade fyra meter från en klippa ner i havet en gång och det krävdes all min viljestyrka för att förmå mig att göra det. Lägg sedan därtill att jag har väldigt lätt att svimma när jag blir runtkastad och speciellt med huvudet neråt, och att jag absolut inte kan lita på att min kropp håller sig hel i alla lägen. Med andra ord som klippt och skuret för ett bungy jump. ;)
 
Men någon gång i höstas sade den lilla rösten i bakhuvudet till mig att man borde hoppa när man är i Nya Zeeland. I Queenstown finns ju till och med världens första hoppställe. Så jag bokade och tänkte att jag kan ju alltid ångra mig sen. Det var en hel del velande när jag låg där på hotellrummet efter ridturen, yr och eländig. Men jag bestämde mig, för jag kunde inte stå ut med besvikelsen jag skulle känna över mig själv om jag backade ur.
 
Och vet ni? Jag var inte nervös, alls. Inte minsta lilla antydan till hjärtklappning eller second thoughts. Så snart jag bestämt mig var jag bara inställd på att hoppa. Och det var så kul. Åh, så roligt. Jag ville göra det omedelbart igen!
 
 
Hade det inte varit för min enorma åksjuka som jag skrivit om tidigare hade jag lätt velat hoppa fallskärm också. Jag blev något av en adrenalinjunkie tror jag! Annat roligt vi gjorde i Queenstown var att köra luge, vilket är ungefär som att köra GoKart fast man har ingen gas utan rullar bara nerför berget. Också vansinnigt roligt och fruktansvärt barnsligt!
 
Det blev även en tripp ner till Te Anau och Milford Sound. Vi fick se vattenfall, sälar och ett helt stim (Flock? Hjord? Grupp? Gäng?) med delfiner som simmade förbi båten. Den synen är alltid lika mäktig.
 
Vackra Queenstown.
 
Jakob och jag gick även en vandring i bergen ovanför Queenstown sista dagen. Det var verkligen en dröm som blev sann. Den klassiska bilden av Nya Zeeland för mig är höga berg, gult gräs och en smal bergskam och jag ville verkligen uppleva det. Men under resan hade jag bara ("bara") åkt genom frodiga berg eller sett det gula gräset från bilen. Vi hade även planerat en långvandring på en av Nya Zeelands "great tracks" men den dagen var jag jättesjuk och fick stanna på hotellet. Så när vi nu klättrade och klättrade och vandrade och vandrade och plötsligt kom upp på precis en sån vy... Då blev jag ordentligt starstruck och kunde inte riktigt finna orden.
 
Wow. Bara... wow. Vilken avslutning på äventyren i Nya Zealand. Jag ska definitivt tillbaka!
 

En remake

 
Alltså jag tyckte ju att det första halsbandet Jakob gjorde till Iso var snyggt, men nu.. Wow! Han var inte nöjd med det och ville göra ett nytt, så mitt mellan all klädessömnad klämde vi in lite läderhantverk också. Klockan halv två på fredagsnatten blev det färdigt...
 
Med nya och fler verktyg och bättre läder blev det nästan för bra för att vara sant. Nu fick vi även chans att passa in det perfekt på Iso och dessutom välja en annan runskrift som jag är mer nöjd med. Jag tänker fortfarande inte säga vad det står dock... ;)
 
Åh, sånt här gör mig SÅ sugen på att sätta igång på riktigt själv!
 
Som sagt - det första är också riktigt snyggt, men nu.. Wow!

Lasto beth nîn, tolo dan nan galad

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Kan jag bara få säga att min häst är fantastiskt? Verkligen. Han är en på miljonen. Min ståtliga springare, min vapendragare, min bror under solen. Varje dag med honom är en gåva och jag är så tacksam, så tacksam. Jag trodde inte att jag kunde falla mer för honom men även efter tio år fortsätter jag att älska honom mer för var dag. Du är bäst Conny - bäst!
 

Ale Vikingamarknad

 
Säsongens första marknad! Jag kan verkligen inte få nog. Att promenera runt på det nötta gräset, andas in doften av ylle och rök, le mot likasinnade som också lagt ner timmar på sina utstyrslar, svara på frågor om min tamvarg ("oh titta, en köttätande ponny" var en av de bästa kommentarer vi fått) och äta maten lagad över öppen eld... Jag går runt med frid i hjärtat. Där hör jag hemma.
 
Ale Vikingagård är ju dessutom så-himla-fint. Jag var där tidigare i våras när det var grått och ödsligt och ganska dystert, men snacka om att det levde upp nu. Mellan marknadstälten växte vitsippor som strödda på marken, skira björklöv ramade in området och det vackra långhuset såg ut att ha residerat där i århundraden. Jag hoppas verkligen att gården får vara kvar, för det här var ett riktigt trevligt event!
 

Jag skapade en vikinga-outfit

 
Jajjemän minsann, nu är det dags att börja fylla på här i Hantverk-kategorin på bloggen!
 
Igår var det planerat ett besök på Ale Vikingagårds marknad och jag hade bestämt att jag skulle ha klart en outfit till dess. Eftersom jag definitivt inte kan sy och inte har suttit med nål och tråd sedan högstadiet någon gång väntade jag på att Jakob skulle kunna vara med och hjälpa mig. Vi har verkligen hållt igång 24/7 de senaste två veckorna och sömnaden drog inte igång på riktigt förrän i onsdags. En timme innan vi satte oss i bilen igår blev våra kläder klara... Men det gick!
 
Jag är verkligen så himla nöjd. Det blev precis som jag tänkt mig! Nu har jag en historiskt korrekt vikinga-outfit som jag kommer att fullända efterhand med diverse detaljer. Jag ska fixa mig ett coolt bälte (jag fick låna Jakobs igår) och har designat en egen bältesväska som ska bli sååå rolig att göra. När jag var uppe hos Jakob i Westeros förra veckan körde vi och köpte läder i Tärnsjö och sedan vidare för att införskaffa verktyg hos Tjäder-Läder. Så nu har jag mig ett litet kit jag kan börja leka med! Det är mycket som behöver fyllas på om jag ska kunna göra ordentliga grejer, men det ska bli kul att sätta igång så smått i alla fall.
 
Nu när jag insett att jag faktiskt kan lite sömnad har jag även blivit sugen på att sy mycket mer. En kaftan, hätta, mantel, fantasykläder... Det finns så mycket jag vill göra!!! Det här var definitivt inte de sista kläderna jag sydde.
 
Det enda som är lite intressant med dessa klänningar är att de är så extremt formsydda att det är stört omöjligt att ta sig ur dem själv. Synd att vikingarna inte hann uppfinna dragkedjan... Men ja... vill man vara fin får man allt lida lite pin. :D
 
 Undersärken är i blekt tunt lin, hängselkjolen är tunt ylle och alla synliga sömmar är handsydda.