I don't want realism. I want magic - yes, magic.

 
Samma visa varje år. På sommarhalvåret är min stil ljus, bohemisk, fri och väldigt avslappnad. Så kommer hösten och vintern... och jag drunknar i sagovärlden. Klär mig i mantelliknande jackor med stora huvor, pinnar fantasybilder på pinterest och avverkar levande ljus på löpande band. Jag vet inte vad det beror på.
 
Det innebär i alla fall att jag aldrig är nöjd med min inredning i längre än maximalt sex månader, sedan vill jag göra om precis allt. Tröttsamt minst sagt... Men det är väl bara att försöka hänga med i svängarna, och såå jobbigt är det ju faktiskt inte att byta ut lite prylar då och då för att hålla sig nöjd.
 
Så nu har mitt virkade och bohemiska arrangemang fått stiga åt sidan för en mer sagoinspirerad inriktning. En karta i den här stilen har stått på min önskelista i många år, så jag beslöt mig snabbt för att jag skulle haffa en i Hobbiton. När den väl satt uppe på väggen kunde jag bara inte låta bli att plocka upp min allra vackraste pil ur kogret och hänga den på display ovanför kartan. Ja, jo, mitt fantasyhjärta är nöjt i alla fall. Och som det känns nu skulle jag inte ha några problem att leva med detta året runt - men ge mig ett par månader så får vi väl se vad jag säger sedan...
 

Nya Zeeland del tre

 
Vart man än vänder sig i Nya Zeeland är det så vackert eller spektakulärt att man tappar andan. Och i varje vrå finner man spår av Middle Earth... Här ovan är Mount Ruapehu, som gestaltar Mount Doom i Sagan om Ringen. Det råkade vi bara köra förbi när vi tog oss från Rotorua till Martinborough.
 
En annan gång stannade vi vid en utkiksplats för att fotografera, och fick då genom en skylt veta att Rivendell låg bara ett stenkast bort. Så där var man ju tvungen att snubbla in också, helt oplanerat. Det var HELT fantastiskt och jag var så starstruck att jag bara ville slänga mig ner och dunka nävarna i marken (det gjorde jag också..)! Egentligen är det bara en helt vanlig skog, inte vidare fantastisk om man ska vara helt ärlig, men det var något... Det var så extremt tydligt att man var DÄR! Att stå och titta på ett högrest träd och känna igen det från en scen i filmerna, wow!
 

Play with fairies, grow angel wings, fly to the moon and ride a unicorn


I mitt drömrike


Watch with glittering eyes the whole world around you because the greatest secrets are always hidden in the most unlikely places. Those who don't believe in magic will never find it.

 
Magi om något måste väl ändå vara snöfall. Små glittrande kristaller som faller från himlen och tillsammans lägger ett vitt täcke över världen.. Är inte det magi?
 
Det är samma veva varje gång det har snöat, jag drar upp rullgardinen och drar häftigt efter andan och blir stående med händerna över munnen i ett fånigt flin i flera minuter innan jag kan ta mig samman för att gå vidare. Som ett litet barn på julafton... Och så är jag nästan beredd att avboka alla eventuella planer bara för att bli fri att ge mig ut och rida. Jag måste, liksom. Det går inte annars. Jag måste ut och uppleva vinterlandet från hästryggen.
 
Om man skulle vara intresserad av att följa mig på instagram så har jag skapat ett nytt galleri i lite mer "Ailim-stil". Det hittas under @norah.kohle. Hästbilder i överflöd finns det på @horsebalance, om man vill följa mig där också.

Bucket list II

 
För exakt ett år sedan publicerade jag min bucket list här på bloggen. Här är den uppdaterade varianten, och jag får säga att det inte är helt illa att kunna stryka fyra punkter på ett år. Jag ser fram emot att fortsätta uppfylla mina drömmar!

Nya Zeeland del två

 
Hobbiton, the Shire, Middle Earth.
 
Jag ska vara ärlig och säga att jag inte hade sådär värst höga förväntningar på Hobbiton. Helt enkelt därför att jag inte ville komma dit och bli besviken. Jag hade ingen aning om hur det skulle vara, om där skulle vara proppat med folk, storleken på settingen och så vidare. Så jag försökte helt enkelt att bara hålla mig kall och ta det som det kom.
 
Det var underbart. Visst, det var mycket folk och man fick kanske inte riktigt så mycket tid att gå runt och undersöka som jag önskat och grupperna var lite väl stora. Men det var Hobbiton. Det var där! Det var på riktigt! Morötter och sallad växte i grönsakslanden och ankorna gled omkring på sjön och i rabatterna växte frodiga blommor. Det enda som fattades var håriga hobbitfötter.
 
 
Om jag ska nämna en sak jag inte är helt nöjd med? Att bilden här ovan är den enda på mig framför Bag End. Vad i hela helv... Fast jag antar att det är en godkänd ursäkt att det stod en hel kö med människor bakom som också ville fotografera, så det blev lite hastigt. Och det kunde varit värre - man ser ju i alla fall tydligt var jag är.
 
Efter att ha promenerat runt bland alla färgglada runda små dörrar närmade vi oss the Green Dragon. Att hämta ut sin Ginger Ale och sätta sig på en av de slitna träpallarna, det, det var inte dåligt. Jag hade velat komma dit en mörk och regnig höstkväll när byborna samlats för att utbyta historier och värma sig.
 
Så, ja. Det var tur att jag inte kom med en massa överdrivna förväntningar, för då hade jag blivit besviken. Men det var en helt underbar upplevelse och jag kan inte vänta på att sätta igång filmerna och få se alla platser jag besökt. Åh!
 

Det Perfekta Halsbandet

 
Mer läderkonst av Jakob. Länge, länge har jag klurat på ett nytt halsband till Iso. Jag har sökt runt och slitit mitt hår och letat bland olika försäljare och funderat och samlat inspirationsbilder, men jag har inte kunnat sätta fingret exakt på vad det är jag varit ute efter. Men här är det nu, hans perfekta halsband! Åh, det är så fint att jag inte vet var jag ska ta vägen.
 
Skära ut lädret, klippa ut designen, applicera på halsbandet, blöta ner, skära ut mönstret, banka, snida, skapa magi. I ett mörkt och kallt parkeringshus mitt i natten någonstans i Wellington.
 
 
Att hitta metalldelarna var minsann ingen lätt uppgift, ingen i Nya Zeeland tycks veta vad D-ringar är för något eller var man kan hitta det. Tillslut fick vi köpa ett skruttigt gammalt halsband och slakta det för att komma åt ringarna. Mödan värt var det, för slutligen var det färdigt och precis så som jag önskat mig det! Ett konstverk!
 
Först var tanken att jag skulle färga det mörkt när jag kom hem, men med tiden blev jag så fäst vid den ljusa naturfärgen att jag beslutit mig för att låta det vara och bara fetta in det. Det kommer att åldras med tiden och tillslut bli mörkt ändå.
 
 
Längs kanterna är en personlig inskription i runskrift. Vad det står tänker jag inte tala om, men varsågoda att översätta på egen hand om ni vill. ;) Längst upp till höger står i alla fall "Iso".

Nya Zeeland del ett

 
Resan var som väntat lång men gick ändå över förväntan, tiden rullade på bra och innan jag visste ordet av stod jag på Nya Zeeländsk mark. Whoa! Landskapet var förbluffande från första anblicken och jag kunde bara inte se mig mätt. Under den ca tre timmar långa bilresan från Auckland upp till Paihia satt jag med näsan tryckt mot rutan, hakan i backen och var fullständigt starstruck.
 
Den 23 december mötte jag upp Jakob som kom från Australien. På julafton blev det en tripp till Te Rerenga Wairua, där Tasmanhavet möter Stilla Havet. Själva havskorsningen var väl inte vidare spännande, men naturen runtomkring! Ögonen ploppade nästan ur skallen på mig.
 
 
Såhär fortsatte det under resten av resan. Varannan kilometer skrek jag "STANNA BILEN!" och studsade ut för att fotografera den ena gröna kullen efter den andra. I nästa del ska jag ta er med till Hobbiton (!!!), så hang on...

Hantverk

 
Mitt nya armskydd eller bracer eller vad man nu vill kalla det. Med inbyggd skjuthandske, hur käckt som helst! Jag låg och tyckte synd om mig själv efter att ha blivit totalt utslagen av sjösjuka medan Jakob ritade upp mönstret en eftermiddag i Christchuch, Nya Zeeland. Sedan modifierade vi det lite och några dagar senare hade han gjort klart det. Galet roligt att se något skapas från absolut scratch, och väldigt inspirerande. Jag älskar det!
 
Ända sen jag gjorde mina pilar i höstas har jag varit sugen på att börja med mer hantverk. Det finns ju så himla mycket jag vill skapa - hästutrustning, hundhalsband, medeltidskläder, fantasygrejer, bågskytteutrustning, smycken, väskor.. listan tar inte slut. Men då jag är perfektionist ut i fingertopparna har jag väldigt svårt att påbörja grejer om jag inte är säker på att jag kommer kunna göra ett bra jobb. Och därför blir det att jag inte gör någonting istället. Himla korkat, för hur ska man kunna bli bra utan att öva?
 
I vilket fall, mitt nyårslöfte för 2015 är att våga bli mer kreativ. Jag ska lära mig att arbeta i läder. Jag ska lära mig att göra tagelarmband. Och jag ska sy åtminstone en outfit till medeltidsveckan. Jag har till och med skapat en ny kategori här på bloggen, så om den ekar tom mot slutet på året får jag skämmas. Three, two, one, go!

Jag reste till Middle Earth

 
Nya Zeeland. Mitt drömresemål sedan många år tillbaka, och det land jag trodde det skulle dröja länge innan jag fick besöka. Men nu har jag varit där, och det var precis lika magiskt, om inte mer, som jag tänkt mig. Nästan tre ljuvliga veckor, och jag njöt varenda sekund!
 
Jag har promenerat runt i Hobbiton. Tappat hakan ändlösa gånger över den makalösa utsikten. Jag har hoppat bungyjump. Andats in luften i Rivendell. Åkt bil i mil efter mil. Överkommit min klaustrofobi och klättrat i grottor. Skådat lysmaskar. Ridit genom turkosblå floder. Jag har bott med utsikt över Mordor. Suttit på en klippa högt över trädgränsen och bara njutit av livet. Vandrat. Jag har sett delfiner, valar och sälar. Arbetat i läder. Varit så sjösjuk att jag övervägde att slänga mig överbord och dö. Tränat akrobatik. Fangirlat över Mount Doom. Levt, skrattat, älskat och njutit.
 
Det kommer många fler och bättre bilder så småningom, när jag tagit mig samman nog för att orka gå igenom dem.