Some are magic, and others are just the illusion of it

Kan jag först och främst bara få klaga lite på den här obligatoriska mobilvyn som blogg.se ställt till med? Jag har fixat designen så att det ska gå bra att läsa även från en telefon, vill inte alls ha den här fula designen man fått nu... Så, kan vi komma överrens om att alla läser min blogg från en dator hädanefter..? ;)
 
Hehe - verkar som att man nu kan välja om man vill ha mobilvy eller inte. Perfekt!
 
 
Idag åkte jag ut till havet för att ta lite bilder, men där var det så extremt blåsigt och otrevligt att jag snabbt skuttade in i bilen igen. Min älskade varg har gått och skadat sig och får gå på exakt noll promenader för närvarande, så för hans del handlade det mest om lite miljöbyte. Men han var inte heller särskilt road av att behöva gå kopplad och inte få härja fritt som han bestämmer själv.
 
Så motivationen ligger väl inte på topp, det kan jag inte påstå. Långturerna med häst och hund djupt ut i skogarna har varit min drivkraft på sistone, så nu när Iso inte får följa med är det inte alls lika kul. Men idag fick jag något som verkligen piggar upp. Förra året i april hade jag och Zandra en fotografering i vitsipporna och nu har jag äntligen fått lite bilder. Åh vad jag älskar dem!! Speciellt den här nedanför... Vilken sagohäst jag har.
 
Jag har tänkt byta ut tavlorna på Conny som hänger i mitt sovrum mot ett par andra, och var ganska säker på vilka bilder jag skulle välja. Men nu är jag plötsligt inte alls säker längre.. haha. :')
 
Alla dessa bilder är alltså tagna av Zahlo Foto.
 

Imagination has no age and dreams are forever

 
I ungefär tre veckor kunde jag hålla mig på magin från Nya Zeeland... Sedan började sagohjärtat mitt att värka igen och just nu längtar jag bara bort, bort, bort. Jag längtar till Visby, jag saknar storslagna berg, jag drömmer om vitsippor, fingrarna längtar efter att skapa magiska ting och vore det inte för jobb och tråkigt väder hade jag sprungit runt med en eldstav eller pilbåge i nävarna dygnet runt.
 
Det fina i kråksången är ju att de mest magiska i mitt liv är lurviga och går på fyra ben. Att promenera i skogen med Iso som strövar fritt eller att träna med springarna, det är det som ger mig mest sagokänsla. Hade jag inte haft mina härliga vänner hade jag väl gått under helt.
 
Men! Snart får jag en liten dos sago-feeling från annat håll också!
 
Egentligen vågar jag inte riktigt skriva ut detta av rädsla för att något ska sätta käppar i hjulet så att det inte blir av. Men vad fasen... Jag tänker bannemig ta ut glädjen i förskott ändå. Jag ska till Stockholm. Game of Thrones-utställningen har premiär i Kungsträdgården den 7 mars och jag ska åka upp för att gå på den. Jag menar, man kan ju inte missa chansen att placera baken på Järntronen... Nu måste jag bara komma fram till vad jag ska satsa på för kläder. Herregud, jag måste komma igång att sy...
 

Be brave enough to dream


Nya Zeeland del fyra

 
Wellington, huvudstaden. Här stannade vi ett par dagar men jag har ärligt talat inget starkt minne därifrån... Det var en fin stad, helt klart, men det var ju inte riktigt på grund av städerna som jag ville besöka landet. Ett besök på Weta Cave (Weta Workshop gjorde rekvisitan till bland annat LotR) blev det i alla fall såklart och det var riktigt häftigt! Och ganska mycket mindre än vad jag hade trott.
 
Man fick bland annat kika in i rummet där Peter Lyon sitter och jobbar - när jag träffade honom i somras fattade jag inte alls att han faktiskt jobbar på Weta Workshop och var en så stor profil i skapandet av svärden till filmerna.
 
Utanför stod Bert, Tom och William och lurpassade, och inne fick man ett hjärtligt välkomnande av Lurtz.
 
Jag hade ett givande samtal med Gollum såklart. Intressant hur våra hudtoner är slående lika! Bländande, liksom.
 
Efter Wellington satte vi oss på färjan och åkte över till Sydön. Första stoppet var Kaikoura där vi firade nyår. Utsikten rakt utanför hotellrummet var ett stort berg.. Wow! Det märktes direkt att det var en helt annan typ av landskap på södra delen.
 
På nyårsdagen stod whale watching på programmet. Det hade blåst en hel del men från land såg havet ganska lugnt ut. Jag som mer eller mindre blir sjösjuk bara av att se en båt bestämde mig för att ignorera meddelandet "strong sea sickness warning" och hänga med ut ändå. Jag menar, jag har drömt om att se fria valar så otroligt länge att jag helt enkelt inte kunde hoppa över detta.
 
Hm, well... Ungefär fyra minuter tog det sedan satt jag med huvudet ner i en påse och hulkade. Och så fortsatte det i tre timmar. Det var den värsta åksjukan jag varit med om någonsin och jag har varit åksjuk en hel del! Vid en punkt satt jag på fullaste allvar och funderade på om jag kunde be Jakob smocka till mig riktigt ordentligt så att jag skulle svimma av istället...
 
Men! Jag kunde snegla upp ur påsen när de sa att valen var på väg att dyka och jag såg den! Jag fick se den där klassiska valfenan breda ut sig över vattenytan och sedan graciöst försvinna ner i djupet, precis som jag drömt om. Så trots allt är jag glad att jag bestämde mig för att följa med ut.
 
Sälar fullkomligt kryllade det av.
 

She lives in her own little fairytale


She is strong, fierce, untamed and free in her wildness