Shadowfax tossed his head and cried aloud, as if a trumpet had summoned him to battle. Fire flew from his feet; night rushed over him. The world rolled away beneath his feet with a great noise of wind.

 
 
 
Foto och redigering: Elin Kero.
 
Som jag längtat! Äntligen lite fler bilder från fotograferingen med Nevnarien i våras. Jag är verkligen så himla glad i de här bilderna - magi rakt igenom! På den undre bilden ser det ut som att vi är på språng genom skogen med äventyr i blicken, kanske på väg till alvernas rike med brådskande nyheter? Conny är minsann en trovärdig alvhäst, trots att han var både ganska luden och faktiskt aningens sketen här.

Chaos, leave me never. Keep me wild and keep me free, so that my brokenness will be, the only beauty the world will see.

 
 
På något märkligt sätt är jag både vansinnigt inspirerad och oinspirerad på samma gång för närvarande. Jag blickar framåt med spända och förväntansfulla ögon, men jag har inte riktigt full motivation att ta tag i saker just nu. Masar mest runt känns det som, även om jag är en väldigt nöjd masare. Drömmer på heltid gör jag, men det är ju å andra sidan inte särskilt ovanligt för att vara mig.
 
Myter och legender och drakar och riddare ligger som vanligt inte långt bort i tankarna, och det känns just nu som att det bara krävs minsta lilla gnista för att tända eld på mina disträa fantasier. Jag tillverkar pilar och behöver inte anstränga mig för att inbilla mig att jag sitter i en vapenkammare djupt i en avlägsen borg någonstans. Jag går genom det vindbitna gräset för att hämta min häst, och ögonen trollar liksom bort elledningar och vägar och granngårdarna tills det bara finns mitt kungarike så långt ögonen når. Jag låter mig svepas iväg, fyllas upp av äventyrslusta och ingenting kan hejda fantasin. För den är min och bara min och jag har helt enkelt inte lust att sätta någon gräns.
 
 

I feel so much that it is hard for me at times to feel anything at all

 
Ni kan tänka er att jag blev både chockad och grymt glad när Emma tyckte så mycket om de förra bilderna vi tog med hennes klänning, att hon skickade en ny till mig att fotografera med. Det har dragit ut lite på tiden för jag har velat kunna leverera så bra bilder som möjligt. Jag är inte särskilt nöjd med dessa bilder, men de är i alla fall bättre än inget. Provfoton om inte annat!
 
Conny är ju bara så himla duktig. När jag slutligen fick fyr på den första rökpatronen sprang han iväg en liten bit, men kom snabbt tillbaka och stod sedan hos mig resten av tiden. Man har ju inte så värst lång tid på sig innan röken försvinner och min fjärrutlösare är allt annat än samarbetsvillig, så efter förutsättningarna får det väl ändå vara godkänt. Nu har vi ju i alla fall fått öva ännu lite till med röken, och det känns som att Conny börjar bli van. Så förhoppningsvis kan vi ta nya och ännu bättre bilder inom kort!
 

Pilverkstad

 
Jag har gjort egna pilar! Jag! Med tummen mitt i handen!
Undrar fortfarande lite hur det gick till egentligen. Men tänker man på att jag fick allt material köpt och levererat till mig, har arbetat nonstop de två senaste dagarna och varannan minut skrivit "hjääääälp..." till Jakob i Australien, då kanske det inte är helt omöjligt att förstå.
 
Är faktiskt riktigt nöjd. De blev galet mycket bättre än jag kunnat ana. Det var riktigt kul att få designa fjädrarna och det blev såklart lite alvinspirerat. Kunde inte låta bli att gå over the top med en av pilarna och göra den lite extra spejsad. Kanske inte helt perfekt funktionellt sett, men jäkligt snygg.
 
 
Var ute och provsköt för första gången nu ikväll. Orkade inte släpa fram måltavlan, utan körde ett par långskott. De flyger i alla fall. ;) Det återstå att se hur bra de är att skjuta prick med dock, men det ska nog gå bra.
 
Blir så glad varje gång jag ser mitt snygga koger som verkligen fått sig ett lyft med alla nya pilar! Nu kommer det helt klart till sin rätt. Har ett par pilar kvar att göra, men jag har fått slut på lite material... Är nog inte helt fel att ta en paus, för nu drömmer jag nästan om att klippa fjädrar och såga nockar.. ;)
 

Deep inside you there is a roaring fire that is not cooled by comfort or tamed by fear. A fire that burns in all things.


Raise, aim, shoot

 
Min bågskytte-erfarenhet är typ den här: Sköt långbåge på Öland för två somrar sedan men minns ingenting av det, köpte en båge i vintras och har skjutit i min ensamhet sen dess. Med andra ord är det ett under att jag ens får iväg pilen med tanke på att jag aldrig haft någon som visat mig hur jag ska göra. Så det var himla kul att skjuta med Jakob, som faktiskt har en aning om vad han pysslar med.
 
Min båge är på #29 dragvikt, bra att börja med och lagom till beridet bågskytte. I början tyckte jag att den var vansinnigt tung att dra, men har nu vant mig och tycker att den är lätt att både dra och hålla spänd.
 
Sen fick jag prova att spänna Jakobs långbåge, som ligger på #75. Det var inte det kraftfullaste momentet i mitt liv. Jag kunde helt enkelt inte dra mer! När jag sedan gick tillbaka till min egen båge kändes den ju fånigt lätt... Ja, tills vi skulle skjuta igen dagen därpå. Då var min arma axel så mör att jag inte ens pallade spänna min fjuttiga båge ordentligt. Seriöst Norah, skärpning, dags att bli lite mer vältränad kanske...

The wolf said, "You know, my dear, it isn't safe for a little girl to walk through these woods alone."


Akrobatik

 
Snacka om coolt! Jag har aldrig hållt på med någon form av akrobatik, så jag är väldigt förvånad över hur mycket jag faktiskt kunde göra. Givetvis är det Jakobs förtjänst alltihop, att vi fick till de olika momenten. Men någon form av styrka eller balans eller koordination måste jag ju ändå ha för att kunna utföra detta... I vilket fall är det hur häftigt som helst och jag har helt klart blodad tand! Jag vill flyga och stå på händer och snurra runt i luften hela dagarna långa.

Take me to Valhalla


Fire

 
Jag har inte varit såhär trött på år och dar.
Två kompisar är på besök den här veckan, Martina från urskogarna i norr och Jakob som ska flytta till Australien. Egentligen var tanken att vi främst skulle fokusera på att lära Jakob att rida, men det har liksom övergått till ett bootcamp deluxe. Vi gör allt och lite till. Leker med eldstavar. Galopperar genom skogen. Lindar fjädrar till pilar. Akrobatik man aldrig kunnat föreställa sig att klara av. Tränar med hästarna. Fotograferar. Och har överlag så jäkla kul.
 
Men jag är så trött. Mina armar är mer blågulröda än de är vanlig hudton, höger axel går knappt att lyfta, höfterna är stela som aldrig förr och mitt vänstra knä är dubbelt så tjockt som det högra samt har antagit en sprakande kulör. För att inte tala om energin som ligger på ungefär minus sjuttio med all aktivering och sömnbrist som anledning.
 
Det ska kännas att man lever helt enkelt. Och det är ju helt underbart att tycka att något är så kul att man fullständigt tar ut sig dag efter dag trots att kroppen skriker.