In his eyes shine stars of wisdom and courage to guide men to heavens

 
Conny må vara liten och lurvig men på insidan är han en av de starkaste och största individer jag vet. Vår väg har varit krokig men han har hängt med mig i ur och skur, och höjer nu inte ett ögonbryn åt alla mina konstiga idéer. Jag kan helt enkelt inte föreställa mig hur det vore att leva utan honom.
 
En tanke som slog mig idag när vi flöt fram över fältet, var att det inte riktigt känns som ridning när jag sitter på honom. För jag sitter trots allt inte riktigt honom, utan det är snarare som att vi smälter samman till en enda varelse. Vi är väl helt enkelt på god väg att utvecklas till en kentaur... ;)
 
Har man hållt ihop i knappa tio år får man vara så fåniga att man till och med har matchande frisyrer. Den keltiska knuten gjorde sig strålande även i Connys svans, tycker ni inte..?
 

Hear these words, hear the rhyme. Heed the hope within my mind. Send me back to where I'll find, what I wish in place and time.

 
Min vackra, ståtliga krigshäst. Under dagens visit hos hästarna kunde jag inte undvika att gång på gång säga till mig själv "jäklar vad fräck hon är". Leia är speciell och udda och knasig på många sätt och vis men samtidigt är hon en ovanligt häftig och cool häst. En stridshäst från forna tider. En dröm som blivit sann.
 
Idag fick hon bekanta sig med bågskytte och det var något av en upplevelse. Mer om detta går att läsa här. Kort sagt har vi lite att jobba på innan vi kan dundra fram som Merida och Angus och skjuta pilar i skogen. Men en dag... Tornerspel vore ju också hur roligt som helst att testa på - det tror jag skulle vara mer i Leias smak...
 
Mitt koger är för närvarande väskan till stativet, haha. Man får improvisera lite. Men jag längtar efter det dösnygga kogret jag beställt, orkar knappt vänta på det!

Buketter av vår

Vasar från Pb Home.

 
På gårdagens kvällspromenad med Iso plockade jag dessa skönheter - sippor, mina absoluta favoriter. Nu är det vår på riktigt. Men vitsipporna är nog lite förvirrade, stackarna, för vanligtvis brukar de dyka upp fram i mitten på april någon gång. Men å andra sidan, förra året kom de inte förrän i slutet på maj så de har väl hamnat aningens ur balans kanske. I vilket fall, jag klagar inte.
 
Jag kunde inte låta bli att plocka några blåsippor, det fanns ju så många.. Men jag skäms lite, jag erkänner..

Keltisk knut

 
Jag är väldigt fascinerad av allt keltiskt. Keltiska mönster, keltisk musik, keltisk mytologi... Det är något magiskt över det som fångar mig. Så när jag såg den här keltiska knuten var jag ju bara tvungen att testa den. Det såg vansinnigt komplicerat ut för någon med tummen mitt i handen - undertecknad - men jag var fast besluten att ge det ett försök. Och så himla svårt var det ju faktiskt inte. En ny favorit!
 
Vill ni se hur man gör finns det en bra video-tutorial här. Ett litet tips från coachen - sätt upp övrigt hår medan du gör knuten. Det underlättar stort, speciellt om man har lockigt hår.

On the battlefield

 
 
 
 
 
Fotograf: Elin Kero - Nevnarien.se
 
Dessa bilder får mitt fantasyhjärta att bulta och hoppa och jubla.
Speciellt mittenbilden. Röken.. manteln.. miljön.. min vackra häst. Det ser ut som taget rakt ur en saga - som scenen efter en strid. Som att vi söker igenom slagfältet och skådar förödelsen - sorgesamt men så kraftfullt.

The Prancing Pony

Jag har en inspirationskälla som står ut lite extra från mängden - en person som inspirerar och motiverar mig inom fler än ett område. Denna person är Elin Kero - Nevnarien. Jag ramlade in på hennes blogg för drygt tre år sedan (det här är det första inlägget jag minns att jag läste, så där någon gång började jag väl följa henne) och har varit fast sen dess. Fotografi, design, konst, stil, inredning - det spelar ingen roll, Elin gör allt så jäkla bra.
 
I takt med att jag blev mer imponerad började jag såklart också drömma om att en gång bli fotograferad av henne tillsammans med hästarna... En dröm som skulle förbli just en dröm, antog jag.
 
Men jag hade fel och igår slog min dröm in! Elin kom tillsammans med Martina, som stylade mig och Therese, som var assistent. Efter ett par timmars tillfixning i mitt kök åkte vi ner till hästarna där Conny väntade på oss. Han hade fått stå inne över natten och var paketerad i ett täcke (det enda sättet att hålla honom helt ren och vit är troligtvis i en bassäng med klorin) så att han skulle vara presentabel. Sedan bytte jag om till Elin vackra vita sagoklänning och så skapade vi MAGI!!
 
Vi stegrade med den mystiska röken slingrande runt benen, galopperade så att manteln fladdrade och... ja, levde i en fantasyvärld för en stund. Det var helt underbart och kunde inte gått bättre!
 
Klicka på den tjusiga trion här nedan för att se resultatet på Elin blogg.
 

Take a breath


And I feel quicker than a ray of light

 
Mars är helt klart en av mina favoritmånader. När världen så sakta vaknar till liv igen efter vinterdvalan - när fåglarna sjunger entusiastiskt och blommor så blygsamt börjar kika fram.

Take time to do what makes your soul happy

Fler bilder här.
 
Något av det roligaste som finns är att klä upp eller ut sig och fotografera teman med hästarna. Varför? Vet inte riktigt. Jag använder ju inte direkt bilderna till något speciellt. Men det är något... För en stund får man leva i en annan värld och där kan man hitta både alvkrigare och drakar och höga tinnar och torn.
 
Nu var det ett tag sedan jag hade en äkta fantasyfotografering och suget börjar bli stort. Jag har inte fått ståta med min nya pärla tillsammans med hästarna än, ju! Jag har lite idéer jag hoppas få genomföra - nu väntar jag bara på sommarpälsade hästar och vitsippor...

Kill me if you must, but I shall not bow to a King who wears a crown studded with the jewels of every life he has ended

 
Flodhästsafari i Afrika 2009. Tänk vilka enorma kroppar som gömmer sig där under vattnet... för att inte tala om betarna. De ser ju lagom harmlösa och söta ut här, men jag hade inte varit sugen på att ta ett dopp, det kan jag säga. Det räckte gott och väl att sitta tryggt i båten och reflektera över vad många fantastiska varelser det finns - och hur synd det är att folk inte kan låta naturen vara ifred...

3 mars

Nu har det varit min födelsedag den tredje mars i hela tjugoen år. Med blommor och ljus och den lilla porslinskoppen med saft och den där plastiga BR-figuren som bara alltid funnits där men man inte riktigt vet varför. Det är födelsedagstraditioner det. I år infördes även en ny tradition och den innehåller en vit lurvig fyrbent som yrar omkring och undrar vad som händer men är lika glad för det. Den traditionen vill jag behålla!
 
Finfina presidenter får man också. Jacka från Design Only och top från Bubbleroom.