Once you have traveled, the voyage never ends, but is played out over and over again in the quietest chambers. The mind can never break off from the journey.

 
Noshörningar måste vara något av det häftigaste som finns. Man har ju lite en bild av att de ska vara aggressiva och anfalla människor till höger och vänster och helst försöka spetsa en med sitt horn. Det är ju liksom den bilden man matas med. Men, wow. Den upplevelsen jag fick tillsammans med de två fröknarna här ovanför är något få förunnat och jag är så tacksam.
 
Mestadels åkte vi runt totalt off road och körde över nedfallna trädstammar och befann oss i det stora hela i en ganska ogästvänlig terräng. Men här kom vi ovanligt nog körande på en av de få vägarna genom reservatet. Plötsligt körde vi runt en kurva och där låg de, de två enorma noshörningarna. San, en av de två som körde runt oss, berättade att de troligtvis var systrar. Wow, så spännande! Det första mötet med noshörningar!
 
Så snart de upptäckte jeepen reste de sig slött och började vagga mot oss. Man inser liksom inte riktigt hur enorma de är förrän man ser dem på nära håll. Frimodigt närmade de sig nyfiket för att undersöka vad vi var för något. Vi satt helt knäpptysta och det enda som hördes var det ihållande smattrandet från min kamera och deras dova tramp. Tillslut var de alldeles framme vid den öppna jeepen, så nära att man kunnat sträcka ut handen och röra vid dem.
 
Jag har ingen uppfattning om hur länge de stod där, det kändes som att tiden avstannat för en stund. Slutligen ryckte en av dem till och så galopperade de iväg. "They could probably smell Lucky's rhino boots" skämtade San. Lucky satt på alldeles första parkett vid motorhuven och var bara ett andetag från de stora djuren. Men det dröjde bara ett kort ögonblick innan de återigen vände om och närmade sig. Proceduren upprepade sig ett par gånger och San och Lucky berättade att de lekte.
 
Till slut verkade de nöjda och på sitt fridfulla, vaggande sätt avlägsnade de sig i den täta vegetationen. Vi åkte vidare på andra äventyr och var på väg tillbaka till stugorna när våra vägar än en gång korsades. Nu var solnedgången över oss och de gyllene strålarna lyste upp deras stora pansarkroppar bakifrån. Det var en magisk dag jag aldrig kommer glömma!


Fotograf Annie
Postat 2014-01-27 / 20:46:12. URL: http://blogg.anniesfotografier.se

Vackert skrivet och härliga bilder. Vilken upplevelse! :)

Svar: Tack! Ja, det var det verkligen. :)
{Norah Kohle}

Anna
Postat 2014-01-28 / 06:48:54.

De är verkligen speciella. Blev just fadder för de och elefanter via WWF. Känns bra. Vilket land var du i?

Svar: Åh, vad bra. Det behövs verkligen! Jag var i Sydafrika.
{Norah Kohle}

Marianne - Au Pair i Australien
Postat 2014-02-09 / 06:27:38. URL: http://mariannesresa.blogspot.se/

Va häftigt! :D

Svar: Det var det absolut! :)
{Norah Kohle}


Kommentera inlägget här:



Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)


URL/Bloggadress:


Kommentar: