Mitt fotograferande

Innan jag skriver något annat ska jag bara passa på att poängtera att jag inte är någon fotograf. Inte proffsfotograf, inte amatörfotograf, inte hobbyfotograf. Jag är en tjej med en kamera som tar bilder för att det är roligt, inget annat. Inte för någon annans skull eller för någon annan anledning än att det är kul. Jag kan egentligen ingenting om fotografering, jag har aldrig gått några kurser eller dykt särskilt djupt i ämnet. Med det sagt kan jag gå vidare.
 
Bild tagen år 2009.
 
Jag fick upp ögonen för fotografering under år 2007. Då tog jag de klassiska, meningslösa bilderna på allt som råkade befinna sig framför linsen. Ett grässtrå, en penna, ett hästöra. Jag fotograferade med en liten Olympus kompaktkamera som tillät att jag slängde den i vattenpölar, red över den eller tappade den från hästryggen - en tålig liten sak med andra ord. Men inte särskilt fantastisk att fotografera med.
 
År 2008 fick jag min första systemkamera - en Nikon D40x. Den fotograferade jag flitigt med i ett antal år och jag var otroligt nöjd. Den matchade mig och jag kunde göra allt jag tänkte med den. Främst att fotografera hästarna i hagen och sånt där.
 
Däremot tog jag mig aldrig tid att lära mig den, helt enkelt därför att jag inte var tillräckligt intresserad. Jag hade och har fortfarande inga ambitioner att bli en fotomästare och den låg därför alltid stadigt på auto-inställningarna. Trots det har jag med denna lilla kamera tagit några av mina absoluta favoritbilder någonsin, bland annat alla bilder från Sydafrika. Även dessa på auto så det var antagligen mer tur än skicklighet.
 
En av de sista bilderna tagna med Nikon D40x, sommaren 2011.
 
För några år sedan började den kameran att kännas väldigt sliten. Den klarade inte längre att sköta jobbet jag inte hade kunskap till och där svalnade också mitt intresse. Min pappa köpte en Nikon D5100 i samma veva som ju verkligen var ett par steg uppåt. Men jag hade inget engagemang kvar och på ett par år tog jag knappt i en kamera över huvud taget.
 
Det höll i sig fram till för ganska exakt ett år sedan. Då fick jag ett fast Nikkor 35mm f/1.8 i nävarna och med en fingerknäppning vaknade mitt fotointresse till liv igen. Vilket objektiv! Det har nu alltså gått nästan precis ett år och jag kan lätt räkna på fingrarna antal gånger jag plockat av det objektivet från kameran.
 
Kitobjektivet (18-55mm) vs fast 35mm.
 
Det senaste året har jag även vågat lämna auto-inställningarna. Numer fotar jag alltid manuellt och även om jag många gånger misslyckas, har jag nu en helt annan kontroll över kameran. Kontroll och kunskap innebär större frihet och större frihet betyder mer glädje! Jag njuter nu av att fotografera på ett sätt jag aldrig gjort förut. De tillfällen jag byter ut den fasta linsen är det mot ett Nikkor 70-300mm f/4.5-5.6.
 
Nedan kommer ett litet urval av det senaste årets bilder, alltså tagna med en Nikon D5100.
 


Matilda 17 år och rullstolsburen
Postat 2014-01-09 / 20:27:56. URL: http://skogsrusset.se

Underbara bilder! Har själv en Nikon D5000 och samma objektiv som dig. Kan bara hålla med om att det är ett grymt obejtiv!

Svar: Tack! Ja, verkligen inspirerande att fota med. :)
{Norah Kohle}


Kommentera inlägget här:



Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)


URL/Bloggadress:


Kommentar: