Over the hills


Narnia! It's all in the wardrobe like I told you!

Den här lyktstolpen har jag tänkt fotografera länge, då jag tycker den påminner om Narnia. Nu passade det ju perfekt när den fått sig ett litet snötäcke också.
 
Igår var det näst intill snöstorm här. Det lugnade ner sig fram mot eftermiddagen men snön fortsatte att nästan regna ner under kvällen. Jag trodde inte att det skulle lägga sig så mycket, så jag blev väldigt förvånad i morse när det låg ett tjockt, mjukt täcke där ute.
 
Tjolöholms skogar är vackra i vanliga fall men i vinterskrud är det nästan overkligt. Efter att ha passerat lyktstolpen och valt en av de många stigarna som leder in i den djupa vegetationen, trodde jag nästan att jag förflyttats till något magiskt rike. De nästintill röda stammarna, dovt gröna växterna och den heltäckande snön svepte tankarna långt iväg på avlägsna äventyr.
 
De små trapporna i ojämn sten understrykte verkligen det faktum att jag befann mig i en slottsskog. Jag hade inga som helst problem att föreställa mig hur greven och grevinnan strosade fram på stigarna vid förra sekelskiftet, diskuterandes slottets hästuppfödning eller det nya teet.
 
Ja, slottsträdgården är verkligen food for thought, speciellt för en sådan drömmare som mig...
 
Slottets egen kyrka och allmogebyn. De små husen påminner mig alltid om Barna i Bullerbyn.
 

Once you have traveled, the voyage never ends, but is played out over and over again in the quietest chambers. The mind can never break off from the journey.

 
Noshörningar måste vara något av det häftigaste som finns. Man har ju lite en bild av att de ska vara aggressiva och anfalla människor till höger och vänster och helst försöka spetsa en med sitt horn. Det är ju liksom den bilden man matas med. Men, wow. Den upplevelsen jag fick tillsammans med de två fröknarna här ovanför är något få förunnat och jag är så tacksam.
 
Mestadels åkte vi runt totalt off road och körde över nedfallna trädstammar och befann oss i det stora hela i en ganska ogästvänlig terräng. Men här kom vi ovanligt nog körande på en av de få vägarna genom reservatet. Plötsligt körde vi runt en kurva och där låg de, de två enorma noshörningarna. San, en av de två som körde runt oss, berättade att de troligtvis var systrar. Wow, så spännande! Det första mötet med noshörningar!
 
Så snart de upptäckte jeepen reste de sig slött och började vagga mot oss. Man inser liksom inte riktigt hur enorma de är förrän man ser dem på nära håll. Frimodigt närmade de sig nyfiket för att undersöka vad vi var för något. Vi satt helt knäpptysta och det enda som hördes var det ihållande smattrandet från min kamera och deras dova tramp. Tillslut var de alldeles framme vid den öppna jeepen, så nära att man kunnat sträcka ut handen och röra vid dem.
 
Jag har ingen uppfattning om hur länge de stod där, det kändes som att tiden avstannat för en stund. Slutligen ryckte en av dem till och så galopperade de iväg. "They could probably smell Lucky's rhino boots" skämtade San. Lucky satt på alldeles första parkett vid motorhuven och var bara ett andetag från de stora djuren. Men det dröjde bara ett kort ögonblick innan de återigen vände om och närmade sig. Proceduren upprepade sig ett par gånger och San och Lucky berättade att de lekte.
 
Till slut verkade de nöjda och på sitt fridfulla, vaggande sätt avlägsnade de sig i den täta vegetationen. Vi åkte vidare på andra äventyr och var på väg tillbaka till stugorna när våra vägar än en gång korsades. Nu var solnedgången över oss och de gyllene strålarna lyste upp deras stora pansarkroppar bakifrån. Det var en magisk dag jag aldrig kommer glömma!

An arrow can only be shot by pulling it backward. So when life is dragging you back, it means it’s going to launch you into something great. So just focus, and keep aiming.

 
Ännu lite mer bågskytte. Det lär nog bli en hel del sånt framöver, jag har trots allt typ sju års längtan bakom mig som nu måste komma ut. Idag var det dags att testa från hästryggen också. Jag sköt inget dock - vill helst inte bli av med ytterligare pilar. Det var alldeles nog att hålla reda på ändå.
 
Jag ber om ursäkt för flaxande ben och lutande båge och gul-men-egentligen-vit häst och tråkig bakgrund och inte alldeles strålande bildkvalité. Men nåja. Nu har jag äntligen min båge här så det lär väl bli fler fototillfällen så småningom. Så snart jag kan börja på riktigt ska jag även exprimentera med hur jag vill skjuta. För beridet bågskytte bör pilen vara på höger sida om bågen och man skjuter med tumdrag. För "vanligt" bågskytte brukar man istället ha pilen på vänster sida om bågen och skjuta med trefingersdrag, vilket jag gör nu. Jag har inga planer på att bli världsmästare utan skjuter bara för att det är roligt, så jag får helt enkelt se vilket som känns bäst för mig. Det kanske slutar med att jag drar med vänster hand och lillfingret istället..!

Caladhiel är mitt alviska namn, men Legolina funkar också

Har inte riktigt bestämt mig för om det är snyggt eller bara störigt med den rörliga bilden...
 
 photo skott1.gif
 
Idag var det dags att provskjuta bågen för första gången. Har liksom inget att skjuta på än, så jag behövde ett extra par ögon att hålla koll på vart pilen tog vägen... Och så är det ju alltid trevligt med bilder på första försöket.
 
Det var blåsigt, kallt som tusan och ena pilen är redan spårlöst försvunnen i snön, oups... Men oj så roligt! Förutom såna där snygga hemmabyggen som skjuter lite snett och olika långt varje gång och med pilar som är lätt krokiga och har spik som spetsar, har jag bara skjutit med långbåge någon enstaka gång förut. Framför allt är ju min båge mycket snyggare. He he... Nu ser jag i alla fall fram emot en måltavla eller något liknande, så att jag kan börja öva på att träffa också..!
 
Och så antar jag att jag får vänta på att snön försvinner och sen gå på piljakt på fältet...

We never noticed the beauty because we were too busy trying to create it


Min bucket list

För den som inte riktigt vet vad en bucket list är, så är det en lista där man skriver ned saker man vill göra innan man dör. Listan kan vara två eller hundra punkter lång och innehålla att se världens underverk eller att fika på ett särskilt café. Man bestämmer själv helt enkelt.
 
Jag har haft en mental bucket list under många år, men aldrig skrivit ned den förrän nu. Det var härligt att få drömma fritt men ändå tänka "ja, jag kan faktiskt klara allt detta". Det gäller bara att bestämma sig för att man vill det mer än man är rädd för det!
 
Min lista är relativt fri för tolkningar. Bland annat kan "bo i ett slott" betyda att äga ett alldeles eget slott, eller kanske att bo över i ett slott en natt... Man får väl fantisera lite, helt enkelt.
 

Bågskytte

Bågen kommer från Gislfakse. Armskyddet vet jag dessvärre inte..
 
 
Något jag haft en önskan om i många långa år, det är att lära mig bågskytte. Jag vet ärligt sagt inte varför jag är så fascinerad av det... Antagligen är det väl bara den där längtan om att lära sig mer om kungarikena för länge sedan, från svunna tider och mytomspunna platser... Och den enkla anledningen att alla helt enkelt ser lite häftigare ut med pil och båge.
 
I alla fall. Jag vet inte hur det kommer sig, men jag har alltid tänkt "senare". Senare närdå?! Så nu tog jag tag i det och beställde en båge. En otroligt snygg sak som ska fungera bra även till häst, om jag nånsin kommer så långt. Först och främst är det väl bra om jag lär mig att släppa strängen utan att blinka av förvåning...

What inspires my heart

 
Det här är min inspirationsblogg. Här lägger jag upp sånt som på olika sätt tänder den där lilla gnistan. Som ger mig något extra. Många gånger får jag faktiskt nog med inspiration av allt det fina runt mig - mina fyrbenta vänner eller en vacker dimmig morgon till exempel.
 
Sedan finns det ett par bloggar eller sidor som alltid går lika bra att besöka när inspirationen tryter. Här är några av dem.
 
Nevnarien | Jonna Jinton | Velvet Willow | Lina Flodins | Altered Alchemy | Queen of Kammebornia |

När staden snöat över och gården blivit vit, då vet du att jag drömmer, jag drömmer dig hit


Trees trees covered in white

 
Fridfullt dalar flingorna ner, ner, ner för att gripa tag i kvistar, stammar och själva jorden. Så små, till synes obetydliga, men tillsammans så fulla av kraft. Med kraft att omvandla världen; till det färglösa men ändå så sprakande landskapet, från kalt till mjukt, från stabilt till föränderligt.
 
Det där knarrande ljudet under kängorna när jag vandrar fram på skogens stigar; det är frid för mig. En snökristall på näsan, en vindpust i håret. Den där doften av snö, av minusgrader - av vinter.
 

Snöprinsessan och Isvargen

 
Slutligen föll det lite snökristaller över västkusten också. Som av ett vift med ett trollspö blir hela riket lite mer magiskt. Det bräckliga täcket sveper in världen i en mjuk omfamning och dämpar ljud, struktur och färger. Alla naturens fria själar börjar omedelbart arbetet för att överleva vintern med allt vad det innebär. När jag stod där och studerade det grå vattnet ackompanjerades mina tankar av en hackspetts knackande melodi någonstans i skogen bakom mig. I utkanten av mitt synfält låg en svanfamilj fridfullt på ytan och doppade då och då metodiskt sina långa halsar ner i vattnet på jakt efter något att äta. En fin stund att fundera och reflektera lite.
 
I feel like everyone sees swans as beautiful, but they always keep their head down because they don't think they are. Until the right swan comes along and they lift their heads and form a heart. - Haven Wright
 

Sju dagar

 Foto: Linnéa Pettersson. Iso och Erik Klinga från Gycklargruppen TRiX i somras.
 
I sommar är det dags för min debut. Att besöka Medeltidsveckan i Visby, menar jag då. Jag var på Gotland första gången sommaren 2012 och igen nu i somras och det är helt klart en av mina favoritplatser. Jag tror det blir svårt att bryta traditionen att åka dit årligen framöver. Allt blir helt enkelt lite bättre i Visby.
 
Igår gick dokumentären "7 dagar" på tv som handlar om just Medeltidsveckan. Det fick mig inte direkt att längta mindre! Vill ni se finns den på SVT-play fram till den 11 februari.
 

The Sun arises in the East, cloth'd in robes of blood and gold

 
Solned- och uppgångar från ett flygplan är något av det mäktigaste som finns. Det här är någonstans längs Australiens östkust. Det är någonting med moln som får mina tankar att snurra iväg långt, långt bort. Att tänka sig att de liksom finns där i olika färger och formationer och skepnader men ändå inte. Att man kan befinna sig mitt i en av de fluffiga bollarna utan att varken känna eller höra det. Vilken märklig sak.

Mitt fotograferande

Innan jag skriver något annat ska jag bara passa på att poängtera att jag inte är någon fotograf. Inte proffsfotograf, inte amatörfotograf, inte hobbyfotograf. Jag är en tjej med en kamera som tar bilder för att det är roligt, inget annat. Inte för någon annans skull eller för någon annan anledning än att det är kul. Jag kan egentligen ingenting om fotografering, jag har aldrig gått några kurser eller dykt särskilt djupt i ämnet. Med det sagt kan jag gå vidare.
 
Bild tagen år 2009.
 
Jag fick upp ögonen för fotografering under år 2007. Då tog jag de klassiska, meningslösa bilderna på allt som råkade befinna sig framför linsen. Ett grässtrå, en penna, ett hästöra. Jag fotograferade med en liten Olympus kompaktkamera som tillät att jag slängde den i vattenpölar, red över den eller tappade den från hästryggen - en tålig liten sak med andra ord. Men inte särskilt fantastisk att fotografera med.
 
År 2008 fick jag min första systemkamera - en Nikon D40x. Den fotograferade jag flitigt med i ett antal år och jag var otroligt nöjd. Den matchade mig och jag kunde göra allt jag tänkte med den. Främst att fotografera hästarna i hagen och sånt där.
 
Däremot tog jag mig aldrig tid att lära mig den, helt enkelt därför att jag inte var tillräckligt intresserad. Jag hade och har fortfarande inga ambitioner att bli en fotomästare och den låg därför alltid stadigt på auto-inställningarna. Trots det har jag med denna lilla kamera tagit några av mina absoluta favoritbilder någonsin, bland annat alla bilder från Sydafrika. Även dessa på auto så det var antagligen mer tur än skicklighet.
 
En av de sista bilderna tagna med Nikon D40x, sommaren 2011.
 
För några år sedan började den kameran att kännas väldigt sliten. Den klarade inte längre att sköta jobbet jag inte hade kunskap till och där svalnade också mitt intresse. Min pappa köpte en Nikon D5100 i samma veva som ju verkligen var ett par steg uppåt. Men jag hade inget engagemang kvar och på ett par år tog jag knappt i en kamera över huvud taget.
 
Det höll i sig fram till för ganska exakt ett år sedan. Då fick jag ett fast Nikkor 35mm f/1.8 i nävarna och med en fingerknäppning vaknade mitt fotointresse till liv igen. Vilket objektiv! Det har nu alltså gått nästan precis ett år och jag kan lätt räkna på fingrarna antal gånger jag plockat av det objektivet från kameran.
 
Kitobjektivet (18-55mm) vs fast 35mm.
 
Det senaste året har jag även vågat lämna auto-inställningarna. Numer fotar jag alltid manuellt och även om jag många gånger misslyckas, har jag nu en helt annan kontroll över kameran. Kontroll och kunskap innebär större frihet och större frihet betyder mer glädje! Jag njuter nu av att fotografera på ett sätt jag aldrig gjort förut. De tillfällen jag byter ut den fasta linsen är det mot ett Nikkor 70-300mm f/4.5-5.6.
 
Nedan kommer ett litet urval av det senaste årets bilder, alltså tagna med en Nikon D5100.
 

Valleys of thimbleweed where the white horses flourish

Dessa är från våren 2010. Bilden här nedanför är en av mina absoluta favoriter på oss. Conny är liksom inte riktigt den typen av häst egentligen, som kröker på nacken och gör sig nobel. Det ser man på bilderna där jag ger honom vitsippor - kan man se mer uttråkad ut? ;) "Ge hit den så kan vi gå hem sen". Men när han bara är sig själv som på mittenbilden, då kan man verkligen tro att han är en enhörning som tappat sitt horn. Eller Shadowfax. Connyfax!
 
 
Webbdesign är något jag kan syssla med i timtal och passar himla bra en dag som denna, när jag sitter ensam hemma och är sjuk. Jag ska väl inte påstå att jag gjort några överväldigande förändringar här, mest bara fräschat upp lite sånt jag tröttnat på. Jag är väl inte helt klar egentligen men nu får det räcka för idag!

Inredningsrally

Ett gäng bilder från häromdagen, då vi stannade till vid en sjö för att rasta Iso på väg mot "kärringrally" i Fritsla. Han var mycket skeptisk till att gå ut på bryggan - då får han alltid flygplansöron. ;)
 
 
Om man som mig är intresserad av inredning är det en helt perfekt liten utflykt att åka till Fritsla med omnejd. Det är verkligen svårt att komma hem tomhänt! Vi har tre butiker vi brukar besöka, och det är följande:
 
som ligger i Hyssna. En ljuvlig butik med tre våningar med allt från inredningsdetaljer till kläder, tyger och möbler. Spana speciellt in de snirkliga glasburkarna - jag vill plocka med mig allihop! Det finns även ett lantligt café intill butiken.
 
vilket som namnet avslöjar ligger inne i Fritsla. En enorm butik på tre våningar. Lite dyrare, men absolut värt ett besök. Ursnygga möbler (som den här spegeln till exempel) och detaljer och en hel våning med alla sorters tyg man kan tänka sig. Här skulle jag vilja flytta in!
 
bara en kort bit ifrån Tyglagret. Helt klart en av de galnaste butiker jag varit i, det är nästan så man svimmar! När man kommer fram till det lilla fula blå huset tror man att man kommit fel, men så stiger man in och tappar hakan... ALLT man kunnat drömma om, stort som smått. Det gäller att gå flera varv för att inte missa något, och glöm inte att läsa alla små prislappar. Den här tavelramen hängde med mig hem på det senaste besöket.

Bring me my bow of burning gold

 
Bring me my arrows of desire,
Bring me my spear. O clouds, unfold!
Bring me my chariot of fire.
 
I will not cease from mental fight,
Nor shall my sword sleep in my hand,
Till we have built this Kingdom.
 

Books are proof that humans can work magic

 
Jag är en äkta bokmal.
En sån där som vid tio års ålder kom hem med en enorm trave böcker och läste ut dem inom loppet av ett par dagar. Som legat med näsan nedtryckt bland det svarta bläcket alldeles för sent på kvällarna och som inte riktigt kan låta bli att bara pilla lite på alla böcker man passerar.
 
Extra stor kärlek känner jag för böcker som de här. Där det syns att någon lagt ned tid och kraft på att smycka dem både utvändigt och invändigt - det spelar faktiskt ingen roll om det faktiskt står något i boken eller ej... En tom bok har sin egen sorts magi... som att den bara väntar på att bli använd.
 
Om ni vill veta var böckerna kommer ifrån (i alla fall blir jag själv helt skogstokig om jag får syn på en fin bok och inte vet var jag kan få tag på en likadan) har jag skrivit det här nedanför, listat från vänster till höger.
 
 
1, 2 & 3 - Paperblanks anteckningsblock. Finns på Bokia.
4 - Gammal biblisk bok från Lund, den har "bara funnits" i släkten.
5 - Classic Fairy Tales av H.C Andersen. Finns på Bokia.
6 - Seven Novels av Jane Austen. Finns på Bokia.
7 - Grimm's Complete Fairy Tales. Finns på Bokia.
8 - Skrivbok i läder, från en liten "magi-shop" i Visby.
9 - Skrivbok i läder. Finns på viking.nu.
10, 11, 12 & 13 - Gamla böcker som "bara funnits".
14 - Paperblanks anteckningsblock.

Första kapitlet

 
Då har det blivit dags att börja skriva första kapitlet på sagan 2014. Dag ett går precis som alla andra år i sakta mak (förutom förra året, då jag satt på en båt på väg från Stora Barriärrevet i Australien. Perspektiv). En dag att sova ut, klä sig i något nytt för det nya året och bara hitta en lugn rytm.
 
Jag ser fram emot att börja skapa ett bra år. Jag hoppas kunna hitta en fin balans mellan jobb, äventyr med hunden och mer tid med hästarna. Jag skulle också vilja prova på något nytt i år, på riktigt liksom. Som bågskytte. Jag vill bli bågskytt. Och ännu mer kreativ med kameran.
 
Jo, men 2014 ser ut att kunna bli riktigt fint. Så nu doppar jag pennan i bläcket och börjar skriva på min berättelse!