Microbrownie

 
Min livräddare när jag blir kaksugen. Detta är en liten, mjuk chokladdröm som man lätt fixar på ett par minuter. Dessutom behövs ingen ugn, utan micron fungerar utmärkt. Nästan för bra för att vara sant, va?
 
Ingredienser:
4 msk mjöl
4 msk socker
2 msk kakao
2 msk vatten/kaffe
2 msk/30 gram smör
 
Lägg smöret i en mugg, en vanlig kaffekopp är perfekt. Värm sedan i micron ca 30 sekunder, tills det är helt smält. Tillsätt övriga ingredienser och blanda väl. Ställ sedan muggen återigen i micron och värm mellan 40 sekunder - 2 minuter, beroende på hur fast du vill ha brownien. Håll koll, det går fort! Var försiktig när du tar ut den, det blir väldigt varmt. Tänk också på att det fortsätter att "baka" även efter att man tagit ut den, så ta hellre ut lite för tidigt och låt det stå och svalna ett tag.

Små droppar av snö

 
Di söte snödropparna har gjort entré i min trädgård.

Bullseye!

Min måltavla är klar! Den blev precis som jag hade tänkt mig och verkar fungera jättebra. Så nu har jag fått testa mina skills på riktigt. Första pilen flög över tavlan, men det är bara att ladda om och ge det ett nytt försök... Bam..! Bullseye!
 
Vi kan ju i två sekunder låtsas att det inte var nybörjartur. I vilket fall var det himla kul att få skjuta lite "på riktigt", äntligen. Jag sköt pil efter pil och försökte få grepp om siktet. Det är verkligen inte lätt... Ibland kände man att man verkligen fått kläm på det och pilarna satte sig en efter en i och runt pricken, för att nästa omgång hamna hur som helst över hela tavlan. Men kul, det är det! Och nu har jag ju alla möjligheter att träna, så jag ska nog få ordning på detta så småningom.
 
Låter det inte helt ljuvligt när pilarna träffar tavlan? Tack till pappa Kohle som tog min idé och förverkligade den!
 

All journeys have secret destinations of which the traveler is unaware

 
Blandad komplott av bilder från naturreservatet i Kwazulu-Natal. Det var verkligen häftigt att få följa med de två "rangers" som spårade upp djuren åt oss. Snacka om att ha koll på allt. De studerade gräset, barken på träden, spår i marken, minsta lilla detalj. Genom att känna lite på en klump lera kunde de tala om att en flock elefanter passerat, vid vilken tid och vart de var på väg. Otroligt imponerande och jag trivdes som fisken i vattnet där jag satt i jeepen och skumpade fram genom terrängen. OM jag längtar tillbaka..!

Tre ord - åh vad snyggt


Mathilda Ahlberg

 
Torsdag förra veckan fick vi besök av fotografen Mathilda från Ulricehamn. Hon hade sett bilderna på oss med bågen och ville komma och fotografera oss till ett projekt - och självklart tackade jag ja. Bilder är alltid roligt.
 
Conny var given att ha med, eftersom han är den enda jag kan rida fullkomligt med sitsen vilket är fördelaktigt när man har en båge i händerna. Självklart måste man inte kunna rida utan träns för att hålla på med bågskytte, men jag som fortfarande är så ny på det tycker det är skönt att slippa tänka på vad hästen pysslar med. Conny är en cool kille helt enkelt!
 
Conny är också en vit häst. Och vita hästar är mer eller mindre ökända, såväl hos andra hästar som hos människor. Andra hästar skyr dem ofta därför att de avslöjar flocken med sin väl synliga färg, och vi människor... Ja, låt oss bara säga att majoriteten av vita hästar verkar älska att göra sig så o-vita det bara går. Conny är inget undantag.
 
Efter snart tio år med en vit häst borde jag väl ha lärt mig. Men efter en period med snö vänjer man sig imponerande snabbt vid att hästen är mer eller mindre ren, eftersom det inte finns någon lera att bada i. Nu var det bara som så, att jag inte riktigt ställt om till att vi hade lera igen. Så jag dök upp hos hästarna en halvtimme innan Mathilda skulle komma, så att jag skulle ha lite tid att göra i ordning Conny.
 
 
När jag var ungefär en kilometer från stallet och fick syn på Conny i hagen, förstod jag snart att det inte riktigt handlade om att "göra i ordning" Conny, utan att det snarare skulle krävas.. ja, en högtryckstvätt till exempel. Han var helt enkelt svart. Härlig, blöt, klibbig, svart lera täckte honom från topp till tå och jag insåg att jag inte hade tillgång till ens den allra ynkligaste vattenstråle.
 
Vi behöver inte gå in närmre på vad jag tog mig till (men låt oss säga att jag först spenderade fem minuter åt att bara stå med armarna i kors på ett par meters avstånd och ett ansiktsuttryck som sa ungefär "really..?!") men det vore en överdrift att påstå att han blev ren. Jag fick helt enkelt presentera en sketen, luddig och lite halvfet ponny. Gratulerar till mig.
 
Som tur var låg fokus för en gångs skull inte på hästen, utan snarare på bågen. Och Mathilda lyckades verkligen skapa fina bilder!
 
Alla bilder i detta inlägg är alltså fotograferade av Mathilda Ahlberg → www.mathildaahlberg.se. På hennes hemsida ser ni fler av hennes bilder, kika in vetja!
 

To be nobody but yourself in a world which is doing its best day and night to make you like everybody else means to fight the hardest battle

 
En sån fin morgon. Det blev en tidig start, för vi har hand om allt med hästarna över helgen så det skulle morgonfodras. Höet lades ut och hästarna kom en efter en lunkande för att hugga in - allihop så lugna och tillfreds. När jag ser mina hästar så blir jag lycklig - för att de är lyckliga och mår bra.
 
Mockningen ackompanjerades av granngårdens tupp som gång på gång annonserade den nya dagen och solen strålade genom en lätt dimma. Tänk att varje morgon vakna av tuppens galande... Jag kan tänka mig en sämre väckarklocka.
 
När stallsysslorna var avklarade gick vi ner på fältet och sköt lite båge. Jag har ännu ingen måltavla, men det behöver ju inte hindra en från att öva. Långa skott, höga skott, kortare skott... Idag exprimenterade jag med lite olika skjuttekniker och tänkte även mer på vad jag siktade på. Det visade sig att jag tydligen har rätt bra koll på vart jag skjuter ändå - men vi får väl se när tavlan kommer upp.
 
Slutligen hittade även Iso den Försvunna Pilen åt mig. Jag har gått fram och tillbaka på det där fältet oändliga gånger och för var gång har jag mer och mer accepterat att den nog är borta för gott. Men nu när vi precis börjat vandra runt för att leta än en gång, står Iso plötsligt och drar upp den ur marken. Se där! Det är allt bra med en liten hjälpreda. Den var relativt svullen, spetsen hade börjat rosta och det var någon liten frejdig filur som ätit en del på fjädrarna. Men den var återfunnen!
 
Det här var en helt perfekt start på morgonen och på Alla Hjärtans Dag. Så här skulle jag kunna ha det varje morgon.
 
 photo gif-1.gif

Free spirits

 
Jag är verkligen besatt av Pinterest. Jag har pinnat nu i drygt ett år och det går bara inte att sluta. Där finns allt man kan tänka sig - hade jag kunnat hoppa in och leva i en webbplats hade jag valt min egen Pinterest. Där skulle jag bo och vara lycklig! ;)
 
Klicka på bilden för att komma till mitt album Free Spirits.

I'm not crazy - my reality is just different than yours

 
Be what you would seem to be- or, if you'd like it put more simply- Never imagine yourself not to be otherwise than what it might appear to others that what you were or might have been was not otherwise than what you had been would have appeared to them to be otherwise.

The secret in their eyes

 
Tänk att jag fått gulla med de här sötnosarna. Det är ju så att man blir alldeles varm i hjärtat bara av att tänka på det. Tre stycken vita bengaltigerungar, två med ränder och en alldeles kritvit. Och alla med genomborrande, klarblå ögon. Man kan ju smälta för mindre.
 
Detta var i Oudtshoorn i Sydafrika på en djurpark som jobbar mot tigerns (och andra arters) utrotning. Jag fick alltså möjlighet att komma in och hälsa på dessa, och det är ju helt klart något man aldrig glömmer. Och ja - de var precis lika mjuka som de ser ut. Inte riktigt lika oskyldiga kanske. Precis som vilken hundvalp som helst.

Dwell on the beauty of life. Watch the stars, and see yourself running with them.

 
Ett vildhjärta som mig kan med lätthet omvandla bilden ovan till att vi egentligen galopperar kraftfullt genom en ödslig, dimmig skog och att pinnen i min hand i själva verket är ett dödligt svärd. Det är inte svårt alls.
 
Något annat ödsligt är ju bloggen, minst sagt. Det får väl bli så ibland. Det vackra vårvädret är helt ljuvligt och jag njuter varje vaken sekund, men landskapet såhär års är väl inte det mest inspirerande. Med andra ord blir det inte så mycket fotograferat, i alla fall inte på Ailim-nivå. Det är helt lugnt för mig - jag är ingen högpresterande fotograf utan använder bara kameran på mys-nivå. Just nu finns det inte så mycket att visa upp och då får det vara så. Så jag säger see you when I see you, helt enkelt.

Boulders Beach, False Bay

 
Det tog mig typ hela min uppväxt att fatta att det finns pingviner på fler ställen än Antarktis. I Australien för sju år sedan såg jag något pingvin-liknande. Men det dröjde ändå tills jag såg dessa sköningar vid allra sydligaste Afrika innan jag förstod att de inte måste ha is och snö.
 
Nä, släktkalaset i mitten innehåller inte så många pingviner dock. Det där var några andra typer som mest satt och gapade.