Poetry in motion

 
Klicka på bilden för att komma till Pinterest-albumet "Poetry in motion".

And all that you thought was wrong is pure again


The best and most beautiful things in the world cannot be seen or even touched - they must be felt with the heart


Live this chilly autumn


Let the horse whisper in your ear and breathe on your heart


Coolman har nu vandrat på denna jord bland oss människor i över tjugofem år. Han har idag levt i drygt nio tusen dagar. Nio tusen dagar i en värld där man inte vet varför saker går till som de gör. Det går knappt att föreställa sig. Tänk att inte veta vad en bil eller ett hus är, varför man ska stå uppbunden de flesta av dygnets timmar, varför det tränger sig på främlingar som ska åka på ens rygg. Varför man inte får vara fri, varför man inte får leva som man vill.
 
Kan ni tänka er vilken visdom det måste utveckla? Att inte ha några som helst förutsättningar att få en förklaring... men ändå ta sig igenom dag ut och dag in och behålla sitt lugn, sin värdighet. Vilken stark personlighet... och vilken oerhörd visdom.

I hear lake water lapping with low sounds by the shore

 

How lonely is the forest without the howl of a wolf


Some people walk in the rain, others just get wet

 
Det är något visst med hösten. Att komma in från en regning skogspromenad - genomblöt och stelfrusen - och få krypa ner i sina allra mysigaste kläder, det är livskvalitét det.
 
Mitt gamla jag hade aldrig fått för sig att vilja ge sig ut en dag som den här. Och då har jag ändå varit hästtjej så länge jag kan minnas. Men regnet har verkligen växt på mig den senaste tiden. Jag blir inte blöt på samma sätt längre... Jag känner regnet. Hur flummigt låter inte det egentligen. Men det gör vardagen lite enklare...
 

The clearest way into the universe is through a forest wilderness


Autumn flings her fiery cloak over the sumac, beech and oak


Nature does not hurry, yet everything is accomplished


Trees make a long shadow and a light sound

 
Just nu är jag tacksam för mycket. Jag är först och främst tacksam mot mig själv, för att jag börjat ta tag i mitt liv. För att jag hittar på saker och försöker se det fina i allt. Det är svårt för någon som kämpat mot depression och utbrändhet de senaste åren. Jag är tacksam för min ständiga följeslagare, min vita varg Iso. Honom har jag drömt om i hela mitt liv och nu när han äntligen är här är det bättre än jag någonsin kunnat föreställa mig. Han har klivit in i mitt liv och fört med sig så mycket glädje. Jag är tacksam för mina fantastiska hästar, som bara finns där för mig. Som stått ut med alla perioder då jag inte orkat göra något alls, och som alltid ger allt.
 
Jag är tacksam för att sommaren varit så lång och underbar, och för att hösten ser ut att gå i samma spår. Jag är tacksam för att jag har körkort och en pålitlig bil som gör alla mina äventyr möjliga. Jag är tacksam för att jag har tillgång till en superkamera som min snälla pappa låter mig låna närhelst jag vill. Jag är tacksam mot OneRepublic, Ed Sheeran och Maroon 5 (och många fler) som förgyller min tid och gör mina dagar lite mer levande.
 
Just nu mår jag väldigt bra, och det är jag så tacksam för!
 

Beyond the Highland Mist


Autumn is a second spring when every leaf is a flower

 
Att sitta vid en sjö och bara... sitta, har nog blivit min nya grej. Det är ett väldigt effektivt och framförallt trevligt sätt att ladda batterierna på. Idag var det äntligen lite kyligare, även om jackan snabbt åkte av. Men man kunde som känna hösten i lyften. Det luktar på något speciellt sätt... kryddigt, liksom.
 
Jag har blivit ganska bra på att hitta de små guldkornen vid varje plats vi åker till. Idag fick vi klättra genom skogen och brottas med spindelväv utan att ha en aning om vart vi var påväg, men när vi tillslut hittade fram till sjön var det absolut värt det. Alldeles avskildes och helt knäpptyst.
 

Hear the whisper in the air as the water flows down


Spreading droplets in mist and spray



Världen utanför fönstret var mörk, grå och blöt när jag steg upp i morse. För ett år sedan hade den synen fått mig att tänka "vad skönt, då har jag en utmärkt anledning att gömma mig i soffan hela dagen"... Och jag ska erkänna att det var med vissa huttringar och rynkning av näsan jag gick de korta, kalla meterna när Iso behövde gå ut. Men så när jag stod där ute, med regnet strilande runt mig, hände något. Jag tänkte att nu väntar hösten och jag kommer behöva vistas i regnet oavsett jag vill det eller ej. Så... varför inte bara lära sig att njuta?

Och det var inte så mycket svårare än så. Regnet var inte längre kallt och klibbigt - det var uppfriskande. Plötsligt behövde jag inte alls skynda mig in längre.

Istället för att försöka komma på något ställe väl skyddat från regnet när det var dags att ge sig ut, tänkte jag att regnet borde leda till mer ström i vattnet... Så dagens äventyr blev till Ramhultafallen. Jag klädde mig för en riktigt blöt höst-utflykt... Men när vi väl kom dit sprack molnen, himlen blev klarblå och sommaren visade än en gång att hösten inte är riktigt redo att ta vid än. Blöta blev vi dock, både jag och hunden. Som planerat.

And the wind whistled across the landscape as autumn arrived


Perhaps the truth depends on a walk around the lake


The black horse shares a wisdom

Ride upon the black horse as power courses through her veins; for the black horse shares a wisdom that only those whose intentions are pure, may be able to gain.
 

Adopt the pace of nature - her secret is patience


Hästarna

 
* Coolman, halvblodsvalack född 1988.
* "Conny", connemaravalack född runt 1995.
* "Leia", friesersto född 2007.
 
→ Norah Kohle - Häst i Balans
→ Horse Balance blogg

Iso

 
Red Gable's Cedric Diggory.
Till vardags kallad "Iso", vit herdehundshane född 12 april 2013.
 
 Isos blogg (oaktiv)

Om Ailim

Ailim (uttal ahl emm / AE-luhm) är ett gammalt irländskt ord för Silvergran. Det står också för "att utbilda" och ett öppet sinne. Det är ett öppet sinne jag strävar efter. Jag letar ständigt efter inspiration och för det behöver man se, inte bara titta...

Med denna blogg hoppas jag kunna inspirera. Lyckas jag enbart inspirera mig själv är det fullt nog, men varmt välkommen att följa med.

Jag som skriver heter Norah och håller till i Kungsbacka söder om Göteborg. Mitt liv kretsar främst kring min hund Iso och mina tre hästar, så det säger sig självt att det är de som lär stå i fokus här i bloggen... men man vet aldrig vad annat som kan dyka upp.