The longer one stays here the more does the spirit of the moor sink into one’s soul

Nu tänker jag för en gångs skull avvika från min regel att inte lägga upp pixliga iPhone-bilder i bloggen. Jag valde att inte ta med mig kameran på morgonens promenad, vilket var väldigt skönt på ett sätt, men också lite oturligt eftersom det var så otroligt häftigt ute. Kallt, blåsigt och regnigt, men otroligt häftigt.
 
Jag har fått en liten passion för hedar på senaste tiden. Längtar till Skottland och sånt där. Så det var ju himla fint att inse att vi faktiskt har det här i Sverige också, och bara ett par minuter bort. Det enda sura är väl att jag inte får rida på dessa hedar. Nåja, jag får väl inbilla mig. Det är jag bra på.
 



Kommentera inlägget här:



Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)


URL/Bloggadress:


Kommentar: