The longer one stays here the more does the spirit of the moor sink into one’s soul

Nu tänker jag för en gångs skull avvika från min regel att inte lägga upp pixliga iPhone-bilder i bloggen. Jag valde att inte ta med mig kameran på morgonens promenad, vilket var väldigt skönt på ett sätt, men också lite oturligt eftersom det var så otroligt häftigt ute. Kallt, blåsigt och regnigt, men otroligt häftigt.
 
Jag har fått en liten passion för hedar på senaste tiden. Längtar till Skottland och sånt där. Så det var ju himla fint att inse att vi faktiskt har det här i Sverige också, och bara ett par minuter bort. Det enda sura är väl att jag inte får rida på dessa hedar. Nåja, jag får väl inbilla mig. Det är jag bra på.
 

Not all those who wander are lost

 
Jag är ganska lat. Egentligen. Kan jag slippa att resa mig ur soffan för att hämta något eller ställa bilen så att jag ska slippa gå den extra biten, gör jag gärna det. Det är liksom så jag fungerar. Men att vandra i naturen... det är min melodi. Att fullkomligt tömma sinnet och inte tänka på något annat än vart jag ska placera fötterna är en alldeles särskild sorts medicin.
 
En drömmare av hög klass - även det är jag. Disträ har jag blivit kallad många gånger, tankspridd och bortkopplad från verkligheten också. Det gör mig inte så mycket. Jag håller med, jag är ofta uppe bland molnen och snurrar runt. I min egen värld, djupt inne i mina egna funderingar.
 
Att vandra stärker de egenskaperna. När jag går där, placerar en fot före den andra, är det som att jag transporterar mig själv till något avlägset mytomspunnet kungarike från en för länge sedan glömd tid. Kängorna jag har på mig har i själva verket förflyttat mig många mil och kamerautrustningen som tynger på ryggen är egentligen packningen jag behöver för att överleva. Min hund, Iso, han är plötsligt en tam isvarg som ackompanjerar mig på mina resor. Varje liten håla eller grotta jag passerar är hem till någon av skogens alla mystiska varelser - det är bäst att ta sig förbi tyst och inte störa.
 
Ja. Jag är nog ganska disträ av mig och min fantasi skulle gott och väl räcka för tre personer. Men det är ganska fint; jag har i alla fall aldrig tråkigt.

Grace laced with muscle and strength by gentleness confined



Let's be adventurers


Follow that path for a brand new start


Snuggle up


What we call chaos is just patterns we haven’t recognized


Fria zebror i ett naturreservat i Kwazulu-Natal, Sydafrika. Och så en liten kluring;
Vilken sida av zebran har flest ränder..?

A cold wind blowing from the north, making the trees rustle

 
Nu är den på väg på riktigt, kylan. Det biter i kinderna när man går utanför dörren och fingrarna blir snabbt stela. Även träden visar spår av förändringen, löven faller i stora sjok och de nakna grenarna ser nästan ut att huttra. Det är väl på tiden. Årets höst har verkligen varit den finaste och varmaste jag varit med om, vi närmar oss november med stormsteg men det var bara ett par dagar sedan jag såg den senaste fjärilen. Och även om många träd nu har tappat sina löv, finns det fortfarande många som står gröna.
 
Våren var otroligt seg och kall, sommaren lång och varm och hösten likaså. Undrar vad vintern bjuder på?
 

Look at the jewels of the night and let the sky speak to you

 
Igårkväll lyste månen full och sken starkt som en liten sol på himlen. Himlen i sin tur var nästan helt klar och flera stjärnbilder var synliga. Att fotografera i mörker är inte riktigt min grej egentligen (för att jag inte fått tillräckligt med övning), men kvällen var så fin att jag ändå ville förmedla en liten del av känslan. Jag fick också uppleva säsongens första minusgrader och riktiga frost. Fint, ändå.
 
På bilden här under är det ljusen från Kungsbacka centrum som lyser upp himlen.
 

Beauty in this World

 
Klicka på bilden för att komma till Pinterest-albumet "Beauty in this World".

One’s destination is never a place, but a new way of seeing things

 
Våren 2009 var jag och familjen på en fantastisk resa i Afrika. Bland annat fick vi uppleva hur det är att bo i vildmarkens hjärta och se både soluppgång och solnedgång tillsammans med savannens fria själar. Jag fick möjlighet att fotografera allt från zebror, gnuer, impalor, kudus, geparder, lejon och leoparder till flodhästar, krokodiler, elefanter och vattenbufflar.
 
Jag fick också en helt annan insikt i hur läget faktiskt är på många platser i Afrika. Att se människor korsa motorvägen bärandes på rostiga bitar av plåt och inse att de höll på att reparera eller bygga ut sina "hus", eller höra skolbarnen berätta om hur de varje dag gick en mil genom djungeln för att komma till skolan, det ger en helt annan förståelse. Både till hur lyckligt lottad man faktiskt är, men också hur lite det krävs för att hjälpa till. Ett par kronor kan göra hela skillnaden för någon.
 
Det var en helt oförglömlig upplevelse och jag kan bara hoppas att jag någon gång i livet får möjlighet att återvända. Till dess ligger Afrika varmt om mitt hjärta!
 
 
 

Älskade kofta

 
För två år sedan blev jag tillfrågad om jag och hästarna kunde tänka oss att ställa upp som modeller till en bok. Vi tackade ja och blev stylade och fotograferade hösten 2011. Nu är boken ute i butik, Älskade kofta heter den och våra bilder är med allra först!
 

Live the life you have imagined


Can you paint with all the colours of the wind?


The earth has music for those who listen

Hösten är nog den enda årstid där världen glittrar även den allra gråaste dag.
 

He flies without wings and conquers without sword


There is magic in the night

 
Bilderna ser ju bara hur tråkiga ut som helst, men det får vara så idag. Till hösten hör såklart en stor, orange lykta i form av en pumpa. Här är mitt alternativ till det traditionella pumpahuvudet!

There are still colours that are yet to be discovered


Your raging sun it burns beneath my heartbeat


Take me to the clouds above


Far over the Misty Mountains cold


Here is friendship without envy and beauty without vanity


 
Klicka på någon av bilderna för att komma till den fantastiska fotografens hemsida.

What dreams are made of

 
Jag och min vackra Zaviera N en kokande sensommardag 2011. Hon är barndomsdrömmen som klampade in i mitt liv och vände allting upp och ner. Hon ifrågasätter sånt jag aldrig funderat djupare på och lär mig att se skönhet i det lilla. Zaviera betyder "strålande - magnifik", och hon kunde inte fått ett mer passande namn.