Let them know that you're wild


When you stop chasing the wrong things, you give the right things a chance to catch you.


Jul på Tjolöholm

 
En tradition med julmys som heter duga, det är Jul på Tjolöholm det. Kyla som biter i kinder och fingrar, sprakande eldar, matuställare och hantverk av alla di sorter. En väldans massa jul helt enkelt.
 
Det vore fel att påstå att mörkerfotografering är min starka sida, men jag hoppas ändå att jag lyckas förmedla en del av känslan genom bilderna. Annars får ni väl helt enkelt ge det ett besök nästa år och se med egna ögon (det hoppas jag att ni gör i vilket fall).
 

Tid med kvalitét


Att bara hänga med hästarna i hagen, det är nog något av det finaste som finns. Bara vara, utan tanke på prestation. Guldtid med kvalitét.

Reflecting the glow of winter

 
Vilka härliga dagar jag haft den senaste veckan. Jag har julmyst på marknad, gått långa frostiga promenader med hunden, bakat och spenderat tid med mina fina hästar. Och fotat. En hel massa. Mitt minneskort är alldeles proppfullt och bilderna bara väntar på att bli rensade och redigerade...
 
Men det får vänta, för jag har inte tillgång till min dator. Och vanedjur som jag är blir det inte alls samma känsla att sitta på en annan dator och arbeta. Så bilderna kommer i sinom tid - tills dess är här två bilder från Tjolöholms slotts mysiga julmarknad. Redigerade på något skumt onlineprogram jag helst undviker i framtiden. Men det åsidosatt - åh vad jag myser mig just nu!

All we know is that we came from the snow and ice


Just because it's black in the dark doesn't mean there's no color


It's beginning to smell like Christmas

 
Jag erkänner villigt att jag eventuellt är något besatt av julen. Fram i oktober, september om det är riktigt illa, börjar jag ropa ut "snart är det jul!" och när november är kommen, ja, då är det officiellt okej att börja julförbereda. Pynta lite diskret, spela präktiga jullåtar och sånt där. Svårt att låta bli, när det annonseras om julmarknader överallt omkring en och affärerna ställer fram julmust och pepparkakor.
 
Mitt fönster är numera prytt med granris och kottar, och jag säger bara Snart är det jul!
 

May your days be happy and your heart be light


In wilderness I sense the miracle of life

 
Vilken gåva det är, att med egna ögon ha varit där mitt i det. Att ha urskiljt konturerna av osynliga varelser i buskarna, ha hört giraffens fotsteg på savannen. Andats vildmarkens luft och levt.

Under the seagull's nest


I dare you to watch the sunset without dreaming

 

Go confidently in the direction of your dreams

 
Ibland tänker jag, undrar om han stigit rakt upp ur havet, skapad av vågornas stänkande skum?
 
Att galoppera i havet helt löst såhär har ärligt talat aldrig varit en dröm för mig. Jag har alltid drömt högt, och mina drömmar har alltid varit sådana jag känt att jag haft chans att uppnå. Mina drömmar och mål med Conny har många gånger klassats som omöjliga av folk utanför - när jag berättat att jag en dag hoppas kunna galoppera i snön eller be honom lägga sig ner och sånt där. "Den där galna hästen? Njäh, det kan du nog glömma. Köp en riktig häst istället". Som tur är har jag aldrig brytt mig mycket om sådana uttalanden. Även om mitt självförtroende varit lågt så länge jag kan minnas har jag i alla fall alltid haft god självkännedom. Bittra kommentarer har aldrig bitit på mig.
 
Så jag har slagit dövörat till, vänt mig till min fyrbenta, stora vän och försökt igen. Och lyckats, ja, det har vi. Stort. Det är inte mycket jag idag känner att jag och Conny inte skulle klara av tillsammans. Dream team, match made in heaven och såna där klyschor.
 
Men just att galoppera runt såhär med saltvattnet stänkande om benen och absolut ingenting som håller oss samman förutom vårt band, det har aldrig riktigt slagit mig som en möjlig dröm. Men här är vi nu, och jag känner mig återigen säker på att vi kan klara av allt vi tar oss för tillsammans.

For my part, I travel not to go anywhere, but to go